Jag har ätit salta tårar som droppat på mitt fat. Mina salta tårar har blivit en krydda på min mat.

Tårarna har druckits då det droppat i mitt glas. De har blivit så många att jag struntar i dess framfart.

Aldrig trodde jag att det fanns så många där. Så många stora tunga våta som jag får torka med besvär.

Jag torkar med baksidan av min hand, och önskar att de aldrig rann.

Att orsaken till tårarnas strida flod aldrig inträffat på denna helvetes jord!

Önskar så att du var här. Att du fick leva med en frisk kropp och känna hur vi håller dig kär.

Att du fick växa upp som andra små, att du också fått lära dig gå.
Leva det liv som var menat att bli ditt. Och mina tårar skulle aldrig behöva rinna fritt.

Jag torkar och torkar men de rinner ju än. 5 månader utan dig, det skulle aldrig ens bli en.

Tom på ta kar. Tom på ord. Tänker åå framtiden. När ska vi få en liten... vad ska man svara siri när hon gång på gång frågar om när jag får en bebis i magen. Härom dagen började hon gråta. "Tänk om den nya bebisen inte förstår vem meya är" "jag ska berätta om min lillasyster meya för dem nya bebisen" hennes huvud är lika insnöad som mitt. Vi måste få en ny bebis. Än väntar vi åå svaren från kromosomanalysen. Koagulationsutredningen är färdig och där fann man inget fel. Jag hoppas bara att det är vår tur nu.

Idag jobbade jag eventuellt min sista dag i torslanda hemsjukvård. Mitt första uppdrag är till ända och som det ser ut nu är jag sysslolös fram till slutet av augusti. Kanske ringer dom in mig nått. Får hoppas på det.

Imorgon stundar läkarbesök. Vi ska få svaret från provtagningen som vi gjorde för ett par veckor sedan. Jag är nervös. Tänk om dom hittat något som inte går att göra något åt. Snart har det gått en månad och utredningen är inte så långt borta. Hoppas på positiva besked innan dess dock.

Håll tummarna för oss imorgon. Vi behöver det!

Det är tyst från mig. Men inte för att jag mår bra som tidigare tysta perioder. Utan för att jag mår piss, skit och skrik dåligt igen! Vad hände? Hoppat tillbaka ett par månader i sorgeprocess en och jag bara gråter. Saknar min lilla trollunge så ofattbart mycket. Att behöva leva ett helt liv med henne känslorna outhärdligt. Hur ska man klara det? Månadsdagar, Årsdagar, begravningsdatum, tänkt förlossning datum. Det finns så många dagar jag inte vill behöva uppleva. Men dom kommer. Närmre och närmre. Inte många veckor kvar tills vi skulle firat halvår hör hemma. Tänk att för exakt ett år sedan så hade vi precis plusat. Precis fått veta att du låg i magen och växte. Att du skulle komma till oss och göra oss kompletta. Tänk om vi veta vad vi vet nu