I min upprördhet glömde jag i förra i laget infoga länken till artikeln i expressen!

http://www.expressen.se/halsoliv/abortgransen-kan-komma-att-sankas/
Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt regnbågsbarn

Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt egnbågsbarn.

Det är så konstigt hur hjärnan fungerar. Med en gång börjar vi bägge två att nästintill maniskt planera för framtiden. Hur vi skall hinna spara ihop pengar, vart vi skall utföra behandlingarna och vilka kliniker som är bäst.

Det förutsätter ju att de hittar fel på bebisen som de sedan kan spåra till någon av oss eller till oss bägge. Men just nu är PGD det enda som ger oss framtidstro. Och därför mailar vi redan nu runt till olika kliniker som besatta.

Vi har redan fått en offert ifrån Aten. Närmare 70 000 exklusive resa. Bara att börja spara nu. Pengarna som skulle gått till att betala av privatlån får läggas på hög för att finansiera sjukskrivning oxh eventuella framtida fertilitets behandlingar.

Livet blir ännu en gång så surrealistiskt, så vansinnigt fel. Vi vill inte det här! Och ännu en gång så förundras jag över att siri finns här. Världens bästa siri!

Redan nu, de senaste månaderna så har jag förstått att jag förmåga tappat min identitet.

Folk har svårt att umgås med mig som bara filippa. Som förr. Svårt att inte inleda varje mening med en välment fråga. Hur mår du? Hur mår ni? Hur känns det? Hur tänker ni? Vad händer nu? Får ni stöd?. och avsluta varje svar med. Hur känns det då? Vad tycker du om det?

Få kan längre se mig som något annat än en änglamamma. Mina livsvillkor har förändrats och jag har bara en handfull vänner som anpassar sig efter det, tar in det, läser av mig, och tar upp det när det passar.
Faktum är att ibland mår jag bra, ibland har jag inget som helst behov av att prata om det. Ibland försöker jag lite krystat avsluta diskussionen men då dyker snabbt en ny fråga upp. Jag vet att ni gör det med välmening, men jag är inte bara en änglamamma..någonstans djupt där inne så finns filippa kvar. Det är henne jag vill hitta tillbaka till. Och ältande och ömkan tar mig inte närmre henne. I alla fall när det inte sker på mina villkor.

Nu ringde kuratorn. Jag klickade henne, vet vad hon skulle säga. Nu är det fritt fram att döda vårt barn................

Var på jobbet idag, fikade med några av mina fina kollegor! Åkte ner till kontoret och pratade med chefen, ska försöka börja lite försiktigt i juli, ett par dagar i veckan i alla fall. Jag börjar i hemsjukvården så slipper jag möta alla patienter som jag känner så väl och alla undersköterskor. Det känns så galet tungt att möta alla, jag får ta det i små steg. Men är nöjd med beslutet att göra ett försök. Går det inte får jag backa.
Ett år sedan examen idag! Ett år och jag vet att jag är förbannat bra på det jag gör (krossa jantelagen) det är jag!

Tänk allt jag varit med om sedan denna bild togs! Så oerhört mycket glädje, så mycket sorg!

Jag har fattat ett beslut. Allt tyg som jag lagt på hög i väntan på en liten att sitta model, de ska inte fortsätta ligga där orört. En av mina största hobbys ska inte också bli lidande. Idag blev tyger som var tänkt att klä Meya istället ert plagg för mig att bära.

Visst könner jag hur ringrostig jag är, det senaste jag sydde var löpare till bröllopet.

Men så ikväll så var jag tvungen att fatta ett beslut, låt tyget spöka eller gör något fint av det. Ja, jag valde det senare.

Där satt jag med min fina tjej i famnen och började känna hur paniken växte. Hur blir det nu? Har vi råd att vara hemma båda två? Vad kostar en begravning?

Vi som just så gott som tömt sparkontot för att betala det sista av kontantinsatsen. Skulle vi ens ha råd med en liten sten. Söker runt på nätet och läser "man kan plocka sin Egen sten i skogen för att dra ner kostnaderna"... Ännu mer panik!
Det får bara inte bli så. Tårarna forsar ner när jag ser framför mig hur Meya skulle ligga begravd under en mosstäckt sten rakt från skogen bredvid alla andra fina stenar på kyrkogården.
Frans var inte ett dugg orolig "det där löser sig"... Vadå löser sig? Ska vi ta ett lån för att begrava Meya värdigt?

Känslan att sitta där med min fina lilla ängel i famnen och känna hur ångesten för ekonomin växer, då mår man illa på mänskligheten. Hur kan ekomomi och pengar ha blivit så viktigt?

För dig som inte är så intresserad
av försäkringar och liknande, du kan sluta läsa nu. Men summan av kardemumman är att det löste sig, Meya var försäkrad och pengarna täcker begravningen med råge. För dig som liksom jag håller ett litet barn i famnen och känner panik. Det löser sig faktiskt! Kuratorn är till stor hjälp i den biten!

När Meya dog så fick vi ut pengar från gravidförsäkringen. Den summan täcker precis kostnaden för gravstenen och kistan. Jag hade trygg hansas gratisförsäkring.

Men förutom gravidförsäkringen så finns en försäkring som Göteborg Stad tecknade efter hisingsbranden. De upptäckte då hur många unga som var oförsäkrade och såg problemet i det. Den gäller för alla minderåriga i kommunen och vi är så obeskrivligt glada att vi var skrivna i Göteborg till den 1a april. Vilket innebär att vi fick ta del av försäkringen. Hade vi i själva verket varit skrivna i Stenungsund så hade Meya varit oförsäkrad, i Stenungsund måste man bott en månad innan försäkringen gäller.

Frans han är dessutom försäkrad via jobbet vilket innebär att han kommer få tillbaka inkomstförlusten retroaktivt när han väl är tillbaka i heltidstjänst igen.