exakt var hade bu tänkt jag skulle sova då

bertil har varit hos svärföräldrarna. Han är där ganska mycket, svärmor verkar tycka om att sitta hundvakt.

Bertil är så fin, tycker om att sitta på axeln, vi letar fortfarande bur till bilen i lagom storlek, lagom pris och okej standard. Så än så länge åker han i knät. Eller på axeln då!
Han är så härlig vår fyrbenta glädjespridare

Okej, det är kininet annat än man förstår att katten har liiiiten svårt för valpen. 
 

             Ni tog jag kattskrället på bar gärning, visst ser han ut att mysa lite med valpen nära nära. 

Lasse tycker annars generellt att Bertil var en mycket dålig idé, han förstår inte alls vad vi ska med denna plåga till. 

Bertil å andra sidan tycker att lasse är bland det bästa som finns, bäst efter Siri då möjligen. 

Men när jag hittar dom såhär så ökar hoppet om att de ska bli vänner en dag. Kanske Lassw rent av kan  komma att tycka om Bertil i alla fall korta stunder av dygnet! 

Nu har valpen gått sin första skogspromenad, vilket även resulterade i första badet.

Det var INTE uppskattat.

Visst är det märkligt hur livet går vidare? Visst är det märkligt att kag fortfarande har förmågan att le, skratta känna någon sorts glädje.

Visst är glädjen inte sådär sprudlande bubblande och jag skulle inte kalla det för lycka. Men glädje det känner jag. Glädje över min stora flicka, glädje över valpen, glädje över den galna katten, glädje över min underbara man och inte minst glädje över att jag fick min lilla underbara Meya!