Tack!
Tack för att ni läser, för att ni vill försöka förstå.
Jag tror på riktigt att min blogg kan fylla ett syfte mer än för bara mig.
Att bloggen är min terapi har ni säkert märkt vid det här laget.
Lägger inte band på mig som man undermedvetet gör när man pratar med folk.
Jag tror att ni kan få någon slags insikt, inte bara spännande läsning.
Det vi tvingas gå igenom är brutalt och helt jävla meningslöst! Ingen som helst mening, bara ont!
Min blogg har funnits i nio dagar idag. På de senaste 7 dagarna har över 9000 läst min blogg, och jag är bloggplatsens mest lästa blogg. många är ni som kommer tillbaka och läser igen, det betyder mycket. Jag har fått meddelande av fyra personer som valt att skänka pengar till spädbarnsfonden! Bara det är så stort! Jag tackar er så otroligt mycket för det. Andra har kontaktat mig och beskrivit vilken förebild jag är, att de ser upp till mig, svårt att se hur jag skulle vara något att se upp till nu, men kan jag vara en förebild för någon så sträcker jag på mig stolt. Flera har skrivit om min blogg på sina egna, fått fler att hitta hit.
Idag kom det två små labanpaket ytterligare i brevlådan. Tack för det! Det värmer!

Med det sagt så vill jag tacka igen. Även skitdagar kan vissa saker vara positiva...

Min blogg, som jag startade för min skull, som en ventil för att pysa ut all ångest när gråten inte räcker... För att få känns hur sorgen rinner ur kroppen ner i tangenterna och ut, ut!

Idag har den funnits i tre dagar och över tusen unika besökare vet nu vem min Meya var, att hon funnits, att vi älskar henne så innerligt och att hon är föralltid saknad.

Bara idag så har över 600 personer läst min blogg! Jag blir rörd och glad, jag hoppas så att lösningen ger er något och att ni kommer tillbaka för att läsa igen! Det vore en ära!