Denna blogg är INTE till för att tigga pengar eller sympati. Den är till för mig oxh såhär långt tror jag att mina läsare förstått det. Nu är ni relativt många som frågat efter den insamling som drivs i en av de grupper för oss änglamammor som finns på Facebook.
Därför delar jag nu med mig av insamlingen och ni som känner att ni vill bidra får göra det! Vill åter igen understryka att jag inte alls förväntar mig någonting och ni alla visar det stöd ni förmår och ni är ovärderliga på många sätt!


"Ännu en gång har en av våra medlemmar drabbats av det ofattbara, att behöva mista ännu ett barn. Filippa Bräutigam går nu igenom det värsta tänkbara igen, och vi får i en stund som denna, visa stöd och kärlek ?

Precis som alla andra gånger, startar vi en insamling, för att visa att vi finns här ?

Ingen ska känna att de inte kan va med och bidra, och summan är inte av betydelse, utan att alla ska känna att de kan hjälpa till ?

Jag har satt över min Swish till vårt konto som är knutet till gruppen. Swishen är 0707753933

Själar säger aldrig farväl-kontot är i Swedbank och har Clearingnummer 83683 Kontonummer 9331677618

Jag håller insamlingen öppen t.om nästa söndag ?"

Jag började hitta tillbaka till den personen igen. Men är rädd att ha förlorat henne från alltid.

Vad jag vet är att vi har vänner nära som betyder så mycket... bara rädd hur jag ska hantera vpr vänskap när de i slutet avdecember får sitt barn.. och jag just har fått föda mitt tredje, mitt andra barn som föds livlöst i år! Måtte 2016 bli ett bättre år! Jag bara önskar mig ett nytt år nu!

Jag är så trött. Trött både fysiskt och psykiskt.
Mamma hörde av sig idag.
En del i den uppväxt som jag skrev att jag skulle berätta om. Min mamma är sjuk! Jättesjuk!
I perioder i mitt liv gjorde jag allt för att skydda henne. Som liten gjorde jag allt för Att försvara henne, beskydda henne och hjälpa henne. I många år gick så extremt mycket energi åt till att orka vara hennes mamma fast jag var hennes barn. Varje dag jag kom hem från skolan fick jag snabbt utvärdera hur hon mådde. För det kunde svänga fort! Jag pendlade mellan gudagåva och jävulen med tvära kast och aldrig visste jag hur hon skulle må när jag kom hem.
Jag har slitits ur sängen på nätter och fungerat som ett verbalt bollplank. Det fysiska våldet var aldrig det värsta men helt skonad
från det var jag inte heller.
Trots det så gjorde jag vad barn gör mest! Skyddade henne in i döden! Tills siri kom, och jag insåg att hon får hantera sin ångest själv nu! Jag tänker inte ta den och min dotter skall skonas från att se det.
Saker började rinna av mig och jag slutade beskydda. Slutade försvara och började mer och mer säga emot och försvara mig själv, försvara min familj!
När meya föddes och dog eskalerade påhoppen utom alla rimliga proportioner. Jag fick höra de elakaste en människor någonsin sagt till mig, gång på gång på gång. Då kunde jag inte stå pall längre hade inte kraften att avvara för att värja mig emot henne. Det gick så långt att när påhoppen emot mig var slut riktade de sig även emot Frans och slutligen siri. Som att hon gjorde allt för att komma åt mig och jag bröt totalt.
Det var nog nu!
Men så hör hon av sig igen. Till en början lät det ganska bra. Tänkte att jag skulle berätta om den nya graviditeten..

Skickade bilden på magen

Får ett svar att bilden är besynnerlig. Att det ser ut som att min man tuggar på mig som en grävling oxh sprider mig som gödsel.... ett lång medelande där hon spyr galla över min underbara man som har varit allt jag har, den som gjort att jag överlevt meyas död och mammas reaktioner därefter.

Jag har tidigare i livet aldrig ältat eller klagat över vad som hänt mig. Men nu kan jag inte låta bli längre! Jag är avundsjuk på de som har sin familj nära! Som kan finna stöd hos sina föräldrar och känner trygghet i det. Jag har personer i min närhet som betyder så mycket. Framför allt en släkting som alltid gjort allt för att stöttta, klokare än få och med en fingertoppskänsla som är få förunnat! Som alltid har något klokt att säga och som gör det vid rätt tillfällen. Du vet vem du är och jag är så glad att du finns! Försöker vara tacksam för det lilla men ibland är det så oerhört långt inne!
Jag vill också vara normal! Jag vill också fira jul med min familj, välfungerande, utan gräl och utan sjukdom! Jag saknar det livet jag aldrig haft. Det livet som jag kan skapa med den familj jag har idag! Som jag är så otroligt tacksam för..
Min man och mina barn. En på jorden och en i himlen! De finaste av fina!

Idag firar jag födelsedag!
Självklart har min söta karl och underbara dotter ordnat med mys på sängen, tårta och blommor. Ibland är jag bara för tacksam över att ha dom!
Jag är förundrad över var jag befinner mig i mitt liv. Jag har ett liv som är få förunnat!
Jag är tvåbarnsmor! Det är helt fantastiskt! Snart trebarnsmor! Jag är gift med världens underbaraste man! Har en dotter som är vad man skulle kalla en riktig gudagåva om man nu trodde på honom. En dotter som saknas mig enormt men som trots allt berikar mitt liv, hon har funnits i mig och det är där hon kommer att finnas nu. Det smärtar att hon inte får vara här men ingen kan ta henne ifrån mig!
Jag har en hund som är bedårande och en katt som är knäppaste än få!
Vi har vårt underbara radhus i en fantastisk liten idyll! Jag är så oerhört tacksam. Jag har en examen och ett fast jobb som jag trivs med, och jag har mål i livet!
Det jag har idag var aldrig så självklart för mig. Under perioder i min uppväxt så trodde jag verkligen aldrig att mitt liv skulle bli så bra som det faktiskt är, trots enorm sorg så ser jag det! Jag är så lyckligt lottad, verkligen.

Men min uppväxt var aldrig en dröm. Jag känner ett behov av att dela med mig av den. Att ni som läser min blogg skall förstå var jag kommer ifrån. Hur jag mått och förstå de dagar som jag bara klagar på allt, trots att jag är så lyckligt lottad.
Jag tror att jag inom kort ska ta kraft till mig och berätta lite mer om mig själv. Jag har bara skrapat på ytan hittills och jag känner att ni förtjänar att beta mer. Och jag behöver bara få det ur mig.
Vi får se när det kommer. Inte idag, idag är jag tacksam och lycklig och ska inte älta. Men imorgon kanske.

Vi har bestämt oss för att använda tygblöjor när bebis är här. Kanske kom jag på det mest för att allt redan var förberett och jag desperat letat efter något att förbereda. Något att kunna inhandla.
Och de är ju så fina!
Med enkel matte har jag räknat ut att man sparar drygt 11000 på att använda tygblöjor mot att använda engångs. Och då räknar jag inte med att man faktiskt kan sälja blöjorna med en ytterst liten värdeminskning när man såsmåningom är färdig med dom.

De är tre för bebisens hy, de bidrar inte till spoberget och de sparar energi dessutom! Fattar inte varför inte fler väljer tyg framför plast! Och sen är dom ju såååå fina!

Jaha. Då har vi kommit till den tiden på månaden när det bara är att vönta . Vänta också se om dessa försök resulterat i något eller om det gick åt skogen även denna gång. Ägglossningen kom ju till slut enligt alla fertilitetstecken man kan komma på. På 17e cykeldagen, så mensen lär ju dröja två åtminstone 10 dagar till.
Grannen har fått en bebis nu under midsommar. Oj vad det lilla hjälplösa skriket kan skära som knivar i hjärtat. Önskar det inte var så. Men känslorna finns där och går inte att trolla bort .
Vi firade midsommar Utan stång. Jag orkar knappt med tanken på alla söta små barn med kransar i håret. Nästa år hoppas jag vi kan fira midsommar som sig bör igen. Vi firade istället med nyfunna vänner med samma ärr som vi. Vad mysigt det blev!

Ne men nu ska jag åter lägga mig och vänta på att tiden ska gå lite snabbare. Kanske orkar jag klippa ut lite kläder att sy ihop en annan dag medan jag torkar tårarna. Jag hatar detta jävla efterliv!

Bilden säger väll inte er så mycket men mig säger den att det inte är kört förens menskärringen dykt upp!

Tack alla underbara människor som visar ert stöd! Var hos barnmorskan på efterkontroll idag. Vi har lagt upp en grumlig plan inför kommande graviditet... det känns skönt. Men som vanligt river den typen av miljöer upp djupa djupa sår.. tårarna brände bakom glasögonen . Korgen skulle vår meya blivit tre månader. På självaste midsommar. Vi skall binda henne en krans imorgon. En fin en!

Ner som en pannkaka och upp som en sol! Jag svinga ner i dalarna och der kommer som en chock varje gång! Men lika fort uppåt och vet ni vad, idag var gubben glad!
Ägglossnings testet blinkade aldrig men idag blev det fast gubbe istället. Har följt både temp, sekret metoden, känns på tappen och slutligen även äl test. I get har betett sig riktigt som det ska mer än livmoder sekretet som indikerat att något är på g! Så idag har jag tydligen max fertilitet! Ja tack!

Om alla som läser min blogg håller tummarna så kaaaanske