Jag är så trött. Trött både fysiskt och psykiskt.
Mamma hörde av sig idag.
En del i den uppväxt som jag skrev att jag skulle berätta om. Min mamma är sjuk! Jättesjuk!
I perioder i mitt liv gjorde jag allt för att skydda henne. Som liten gjorde jag allt för Att försvara henne, beskydda henne och hjälpa henne. I många år gick så extremt mycket energi åt till att orka vara hennes mamma fast jag var hennes barn. Varje dag jag kom hem från skolan fick jag snabbt utvärdera hur hon mådde. För det kunde svänga fort! Jag pendlade mellan gudagåva och jävulen med tvära kast och aldrig visste jag hur hon skulle må när jag kom hem.
Jag har slitits ur sängen på nätter och fungerat som ett verbalt bollplank. Det fysiska våldet var aldrig det värsta men helt skonad
från det var jag inte heller.
Trots det så gjorde jag vad barn gör mest! Skyddade henne in i döden! Tills siri kom, och jag insåg att hon får hantera sin ångest själv nu! Jag tänker inte ta den och min dotter skall skonas från att se det.
Saker började rinna av mig och jag slutade beskydda. Slutade försvara och började mer och mer säga emot och försvara mig själv, försvara min familj!
När meya föddes och dog eskalerade påhoppen utom alla rimliga proportioner. Jag fick höra de elakaste en människor någonsin sagt till mig, gång på gång på gång. Då kunde jag inte stå pall längre hade inte kraften att avvara för att värja mig emot henne. Det gick så långt att när påhoppen emot mig var slut riktade de sig även emot Frans och slutligen siri. Som att hon gjorde allt för att komma åt mig och jag bröt totalt.
Det var nog nu!
Men så hör hon av sig igen. Till en början lät det ganska bra. Tänkte att jag skulle berätta om den nya graviditeten..

Skickade bilden på magen

Får ett svar att bilden är besynnerlig. Att det ser ut som att min man tuggar på mig som en grävling oxh sprider mig som gödsel.... ett lång medelande där hon spyr galla över min underbara man som har varit allt jag har, den som gjort att jag överlevt meyas död och mammas reaktioner därefter.

Jag har tidigare i livet aldrig ältat eller klagat över vad som hänt mig. Men nu kan jag inte låta bli längre! Jag är avundsjuk på de som har sin familj nära! Som kan finna stöd hos sina föräldrar och känner trygghet i det. Jag har personer i min närhet som betyder så mycket. Framför allt en släkting som alltid gjort allt för att stöttta, klokare än få och med en fingertoppskänsla som är få förunnat! Som alltid har något klokt att säga och som gör det vid rätt tillfällen. Du vet vem du är och jag är så glad att du finns! Försöker vara tacksam för det lilla men ibland är det så oerhört långt inne!
Jag vill också vara normal! Jag vill också fira jul med min familj, välfungerande, utan gräl och utan sjukdom! Jag saknar det livet jag aldrig haft. Det livet som jag kan skapa med den familj jag har idag! Som jag är så otroligt tacksam för..
Min man och mina barn. En på jorden och en i himlen! De finaste av fina!

 

Maritha

26 november 2015 09:00

Ååå vad det gör ont att läsa! Men kom ihåg att du har den finaste magen och dom finaste barnen och den bästa Mannen.Du är värd det bästa! <3<3<3

 

Caroline

26 november 2015 09:17

Flest hjärtan i världen representeras av detta enda: <3

 

Marle

26 november 2015 10:01

Detta måste vara det hemslaste jag läst på länge. Du (och din familj) behöver stöd och kärlek. Det är det sista du verkar få från din mamma. Jag hade kapat de banden, för en mamma, för mig, ska ju vara den ultimarta beskyddaren och vännen. Din verkar vara precis motsatt.
Kramar till dig och tänk på dig själv och din familj. Inte din mamma! Hon tänker ju inte på dig och verkar aldrig ha gjort det. Du är inte skyldig henne något

 

Elin

28 november 2015 06:39

Gör ont att läsa. Men du skall veta att du är värd det bästa blod är inte tjockare vatten ibland och då skall man välja bort det. Du förtjänar att få bli lycklig 💕

 

Seja

29 november 2015 22:31

Din mamma verkar sjuk och jag fick ont i hjärtat av att läsa om din uppväxt. Min kompis har gått igenom liknande med sin mamma och perioder så bryter hon helt med sin mor. Blockerar numret. Som ovan kommentar; blod är inte tjockare än vatten ibland. Blodsband är inte allt. Alla har absolut inte välfungerande familjer med julreklamsfina middagar. Skapa din egna fina familj. Lycka till i livet, ha det så gott :)

Filippa Bräutigam

30 november 2015 05:46

Ja hon är sjuk med flertalet diagnoser tyvärr. Dessutom utom räddning eftersom hon vägrat ta emot den hjälp vården försökt ge henne under alla år. De "bra" perioderna är inte ens bra längre

 

Karin

1 december 2015 20:35

<3

http://forevermore.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...