Idag firar jag födelsedag!
Självklart har min söta karl och underbara dotter ordnat med mys på sängen, tårta och blommor. Ibland är jag bara för tacksam över att ha dom!
Jag är förundrad över var jag befinner mig i mitt liv. Jag har ett liv som är få förunnat!
Jag är tvåbarnsmor! Det är helt fantastiskt! Snart trebarnsmor! Jag är gift med världens underbaraste man! Har en dotter som är vad man skulle kalla en riktig gudagåva om man nu trodde på honom. En dotter som saknas mig enormt men som trots allt berikar mitt liv, hon har funnits i mig och det är där hon kommer att finnas nu. Det smärtar att hon inte får vara här men ingen kan ta henne ifrån mig!
Jag har en hund som är bedårande och en katt som är knäppaste än få!
Vi har vårt underbara radhus i en fantastisk liten idyll! Jag är så oerhört tacksam. Jag har en examen och ett fast jobb som jag trivs med, och jag har mål i livet!
Det jag har idag var aldrig så självklart för mig. Under perioder i min uppväxt så trodde jag verkligen aldrig att mitt liv skulle bli så bra som det faktiskt är, trots enorm sorg så ser jag det! Jag är så lyckligt lottad, verkligen.

Men min uppväxt var aldrig en dröm. Jag känner ett behov av att dela med mig av den. Att ni som läser min blogg skall förstå var jag kommer ifrån. Hur jag mått och förstå de dagar som jag bara klagar på allt, trots att jag är så lyckligt lottad.
Jag tror att jag inom kort ska ta kraft till mig och berätta lite mer om mig själv. Jag har bara skrapat på ytan hittills och jag känner att ni förtjänar att beta mer. Och jag behöver bara få det ur mig.
Vi får se när det kommer. Inte idag, idag är jag tacksam och lycklig och ska inte älta. Men imorgon kanske.

Alltså mina vänner. Inte alltid har jag de i soffan eller runt husknuten men alltid vet jag att de finns där!
Jag har vänner som är så fina att hälften vore nog. Idag möttes vi upp av en hel hög av dem.
Vissa som jag lärt känna tack vare min fina man, andra genom barnen, vissa har bara glidit in som partners till vänner men som nu betyder så oerhört mycket för mig! Och min man som planerar, helt överraskande att det blev något var jag väll inte men detta hade jag inte väntat mig. (Han har inget vidare pokerface min man).
Vi skulle på datenight, men möttes upp för chokladprovning och middag. Så underbart man mår i deras sällskap!
Så härlig kväll med många skratt och massor av glädje. Uppdatera sig om vad de håller på med som man inte sett på länge, vad man inser att man saknar vissa! Och jag är usel på att höra av mig, kanske har jag blivit för hemmakär efter allt som hänt. Men att träffa dom alla och känna hur bra de får en att må! Det är underbart!
Tack snälla fina ni för att jag stundtals faktiskt känner igen mitt gamla jag! För att ni frågar om meya! För att ni vågar ta upp henne även i glada stunder! För att ni vågar prata om annat, för att ni är så lyhörda, så förstående och så bäst!