Den lill* där inne sparkar varje dag nu. Känner inget utanpå magen ännu men jag känner tydliga buffarna innefrån. Både Meya och Siri gav betydligt mer väsen ifrån sig i denna veckan. Att veta att jag har avverkat hälften av denna graviditet känns skönt men sorgligt. Sorgligt att jag inte riktigt kan njuta, inte kan slappna av och inte kan glädjas hömningslöst. Men jag börjar känna kärlek för det lilla livet där inne. Och det är så skrämmande!
Om två veckor är det dags för ultraljud igen. Förhoppningsvis får vi veta om läkaren gissade rätt på könet vid förra ultraljudet. Känns som jag fuskar. Nästan skurkaktigt att tjuvkika. Men jag behöver det, och samtidigt känns det ju roligt att få veta. Vi har namnen för bägge könen klara och vi är spända på att veta vilket vi ska använda.
Sen ska jag börja pyssla.

Imorgon ska siri vara hemma från dagis och mysa. Då ska vi hitta på något skojigt pyssel . Siri vill baka, vi får se hur det blir med det.