solen riktigt värmer idag! Liseberg är smäckfullt med glada barn och matta föräldrar.
Jag känner mig långt ifrån glad, det var sånthär vi skulle göra med två barn fortsättningsvis, det är så tomt, allt är så fel!
Barnvagnar och magar överallt medan storasyskon rastas... Vill också sitta i skuggan med en liten på armen! Varför är livet så grymt mot mig?

ny äntligen efter att stenen stått inne i Göteborg i över en och en halv vecka så står den på graven. Vad märkligt det är! Jag blev så glad när jag såg den på håll. Att det fult klottrade stålkorset bytts ut mot hennes fina fina lilla spöke.
Tänk att det är sånt man får glädja sig åt nu, istället för första leendet....
Så fel!
Stenen stod där så stolt med sitt stora leende och armarna upp i vädret som en välkomnande gest!
Och idag kom ännu en labanbody med posten. Ni är så underbara som inge glömmer, som fortsätter skicka. Laban är för alltid en liten familjemedlem, har fått en ny innebörd, han gör oss mitt i sorgen en smula gladare! Och nu håller han Meya sällskap!
Nu är hon inte ensam mer!

Ja jag vet, nu är det många sömnadsinlägg, men det får mig att må så oerhört bra. Det är så skönt! Visst känner jag fortfarande att jag skulle sytt åt Meya, jag hade sett fram emot det så mycket men sömnaden i sig ger mig lika mycket välbefinnande som det skulle gjort att sy åt henne. Om inte mer, det tröstar mig och skänker glädje. Kreativitet är verkligen bra för människan! Bättre än alla antidepressiva i världen!

Harembyxorna färdiga :)

Igår var vi ute, vi firade min svågers födelsedag samtidigt som vi tog ett litet "avsked" av svägerskan som flyttar till Stockholm om ett par veckor. Vi var ett jättesällskap och det var trevligt.
Det dök upp saker under kvällen, saker som gör mig ledsen, saker som jag kanske borde förstått. Människor som är så viktiga i mitt liv som mår sämre än jag kunnat ana! Vad man önskar att saker inte skulle vara så tufft i den här världen. Den är inte så tillåtande som den borde, för hård att leva i.

Sorgen då? Så konstigt att säga det men den känns lättare. Jag sörjer, såklart, men tankarna på Meya genererar fler och fler leenden. Min fina lilla skatt! Min vackra Meya! Min lilla flicka, vår lilla lillasyster. Som mitt hjärta glädjs åt att du blev vår!

Få saker kan göra mig så uppspelt som att köpa tyg. Det finns så mycket fint! Blev lite till idag, jag brände pengar medan Frans låter svetten lacka på gymet, nu vill jag bara hem och sy men dagen har ett fullspäckat schema. Imorgon, DÅ ska jag sy!

efter att jag hade hämtat posten igår så kändes allt skit igen! Fallet blev så långt med tanke på att dagen hade varit så toppenbra fram tills dess.

Så satte jag mig vid maskinen igen, så skönt det var. Handarbete, att få vara kreativ, det är en bra terapi. Nu har Siri två kjolar när hon kommer hem. Tror hon kommer bli rejält nöjd.
Själv har jag nästan fått mig ett par nya haremsbyxor, fattas bara muddar. Det ska inhandlas idag.

Jag gjorde ett farligt stor sömnadsinköp igår. Tyg och knappar främst, har nu aldrig handlat för så mycket någonsin. Men nu har jag byggt upp ett lager. Så kan jag sy ohämmat så fort lusten faller på. Det kommer bli toppen. Och Frans han bara uppmuntrar, han ser nog hur lugnad jag blir av sömnaden, hur bra jag mår när jag syr.

Min fina Frans!

Jag har fattat ett beslut. Allt tyg som jag lagt på hög i väntan på en liten att sitta model, de ska inte fortsätta ligga där orört. En av mina största hobbys ska inte också bli lidande. Idag blev tyger som var tänkt att klä Meya istället ert plagg för mig att bära.

Visst könner jag hur ringrostig jag är, det senaste jag sydde var löpare till bröllopet.

Men så ikväll så var jag tvungen att fatta ett beslut, låt tyget spöka eller gör något fint av det. Ja, jag valde det senare.

Okej, det är kininet annat än man förstår att katten har liiiiten svårt för valpen.