En tår på kinden torkas av den iskalla höstvinden. Alla helgona, kanske kommer bli en dag som känns stor och fin sen, i år gör den ont... i år är en av mina två vackra döttrar en av de döda som ska hedras. I år får jag tända ljus och jag vill inte! Jag saknar henne varje dag. Igår pratade siri om meya en lång stund, hon brukar nästan alltid göra det när vi är ensamma hemma. Hon började gråta. Vad jag önskar att hon slapp gå igenom det. För det mesta mår hon gott såklart och pratar glatt om sin lillasyster bland änglarna, men de dagar när det inte är så glatt... det gör så ont!