Sitter och tittar på "en unge i minuten" och minns min förlossning.
Så underbar den var!
Så bra den gick och vilken hjältinna jag var! En sån drömupplevelse som jag alltid önskat mig, men nu sörjer jag att det mest troligt var den enda förlossning jag kommer få uppleva som kommer vara så. Och att den undrrbara upplevelsen inte fick fortsätta vara just så underbar! Varför detta jävla trauma! Varför! Varför! Varför! Varför känns inte ens som en fråga längre, för jag vet att det inte finns något svar, ändå ekar det i huvudet, varför!

Mina framtida förlossningar kommer aldrig vara så underbara, jag är så rädd att de skall bli skräckupplevelser! Jag sörjer det faktum att den upplevelsen kommer jag aldrig mer få uppleva. Vi hade kommit så långt. Vi skulle ju bara hämta hem vår lilla bebis. Men vi fick lämna sjukhuset utan barn. Kan fortfarade inte fatta att det hände oss. Varför just vi? Varför någon? Varför kunde inte vår vackra lilla krigarprinsessa som stod ut så länge få stanna hos oss här?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...