Just nu är läget stabilt hör. Inga känslor utspel åt något håll. Mår ganska statiskt ok. Inte hurra och inte skrik och panik. Utan ok!

Nya jobbet känns fantastiskt. Barnakuten känns verkligen som ett ställe jag kommer trivas på. Extremt mycket att lära just nu och hjärnan går på högvarv hela dagarna för att helt slå av så fort jag sätter fötterna innanför dörren på kvällen. Slut. Finito, snark.

Siri fortsätter tjata om småsyskon. Härom veckan la hon örat mot magen och utbrast, mamma nu hörde jag att det var en bebis där inne. Fina siri. Hur det lät kunde hon inte redovisa men att hon hörde en bebis det var hon säker på. Vi knallar på hela enkelt. Kanske får jag snart ork till att uppdatera er mer igen. Hoppas att jag snart får komma med glada nyheter. Hoppet är det sista som överger....