Jaha. Då har vi kommit till den tiden på månaden när det bara är att vönta . Vänta också se om dessa försök resulterat i något eller om det gick åt skogen även denna gång. Ägglossningen kom ju till slut enligt alla fertilitetstecken man kan komma på. På 17e cykeldagen, så mensen lär ju dröja två åtminstone 10 dagar till.
Grannen har fått en bebis nu under midsommar. Oj vad det lilla hjälplösa skriket kan skära som knivar i hjärtat. Önskar det inte var så. Men känslorna finns där och går inte att trolla bort .
Vi firade midsommar Utan stång. Jag orkar knappt med tanken på alla söta små barn med kransar i håret. Nästa år hoppas jag vi kan fira midsommar som sig bör igen. Vi firade istället med nyfunna vänner med samma ärr som vi. Vad mysigt det blev!

Ne men nu ska jag åter lägga mig och vänta på att tiden ska gå lite snabbare. Kanske orkar jag klippa ut lite kläder att sy ihop en annan dag medan jag torkar tårarna. Jag hatar detta jävla efterliv!

Bilden säger väll inte er så mycket men mig säger den att det inte är kört förens menskärringen dykt upp!

Vår stora fina duktiga tjej och den lilla skiten till hund.. saknar din sista lilla. Den lilla som blev tre månader På självaste midsommar men som fick firas med en omsorgsfullt bunden blomsterkrans på den finaste stenen jag skådat, stenen som står och hälsar oss lika välkomna om det gått en, fem eller åtta dagar sedan senaste besöket. Lilla meya vad vi saknar dig varje dag!

Midsommarängel

I lövad skrinda så fylld utav skratt
Små pojkar i sjömanskravatt
På mjuka små fötter runt midsommarstång
Små rosa flickor med hatt och ballong
Och där mitt ibland oss i den ljuvaste tid
En tomhet, en saknad, en stilla frid
I lövad skrinda av bus och kiv
En tom liten plats. Där saknas ett liv.

Två ben som inte fick dansa en gång
En saknad groda kring midsommarstång
En blick som ingen fick möta idag
En änglavinge på lätta små slag
På skilda stränder, i skilda land
Men här på jorden, här saknas din hand
På sommarprydd grav i solens sken
En flyktig kyss på en skrovlig sten

En krans utan hjässa, en ros i en vas
Så väl dolda tårar i skuggiga glas
Och en röst som viskar i hjärtat idag
?Mamma förstå, att i dem finns jag
I barnens glittrande blick ser du mig
Jag finns här för alltid precis intill dig
I barnens klingande skratt där hörs jag
Där i vart hjärta, i vart andetag,
Älskade mamma, där finns jag??

Så älskade och så saknad
Ett osynligt barn.


© Sanna Remnerud Hansson, 2006