Jes

16 juni 2015 22:40

Men sluta plåga dig själv..., och din familj. Förstår du vad jag menar? Varför utsätta dig för sån tortyr och sen utsätta din familj för detta, att se dig dimpa ner i ett svart hål varje gång det visar negativt.. Varför har du så bråttom att bli gravid? Lilla vän..., du hinner.. Att bli gravid nu hjälper inget. Varför inte läka lite till? Även om du aldrig läker helt förstås..

Njut av din äldsta dotter, din man. Missa ingen kärlek.. Kram på dig, stor kram

Filippa Bräutigam

17 juni 2015 07:51

Tro mig jag är inte ensam här hemma om att vilja ha barn nu! Min familj består av tre personer som inte vill något annat. Skulle i te kalla det att plåga någon!
Och jag vill inte påstå att man kan kalla det bråttom! Jag har "försökt" i över ett år nu, hade jag fått missfall hade nog ingen tänkt på att jag skulle vänta... meya var inget missfall, hon var en fullgången bebis men på många sätt likt ett mf. Magen är tom och ingen bebis i min famn. Vad gäller läkning så finns det ingen "läkning" och där jag befinner mig nu är en graviditet vad som kan ta amig ett steg längre. Jag kan inte begära att någon som inte upplevt detta ska förstå... däremot så är jag med i många grupper dör oss som har gjort det och vi är så gott som alla lika angelägna att bli gravida igen! Bland annat en grupp för änglamammor som vill bli gravida igen, 70 medlemmar!
Folks oförmåga att förstå denna situationen gör att det slängs med "goda råd"... inget illa ment men vad som är rätt för min familj och mig. .... det vet bara vi

Therese

17 juni 2015 09:08

Hej Filippa, tänker på er och hoppas bi får ett plus snart! Vi försöker också, efter att vi förlorade vår son i V40+2. Jag undrar vad det är för grupp och om man kan få vara med? Kram

Filippa Bräutigam

17 juni 2015 13:22

Skicka mig ett medelande på Facebook :)

Jes

17 juni 2015 10:49

Jag förstår om du blir arg, läste igenom vad jag skrivit, såg så hårt ut! Jag menar att om du nu hållt på i ett år, stressar inte det kroppen också? Är det inte svårare att bli gravid då?? Jag tror att det psykiska spelar in massor, massor!! Jag tror också att det kan vara farligt att fastna i ett spår, i erat fall, bli gravida igen. Absolut, tror säkert att din man vill ha en till.. Men inte på bekostnad av familjens välmående. Oavsett vad du säger/visar ditt barn så är de fenomenala på att snappa upp känslor.

Nej, jag har tack gode Gud inte varit med om det som du gått igenom. Jag sa aldrig att du skulle läka helt heller. Men på sättet du skriver..., är det som ett stort öppet sår och det enda som skulle kunna funka som nån slags liten läkning är en ny graviditet.. ? Känns.., riskabelt.. Självklart tycker du att jag kan köra upp mina goda råd i arslet.., hehe.. Men jag kan ju ha helt fel, ville bara ge lite tankeställare..typ. Hoppas att ni får en bra sommar, lycka till med allt!

Filippa Bräutigam

17 juni 2015 13:30

Kroppen blir lättare gravid efter en förlossning! Tro mig jag har kommit extremt långt i min sorgeprocess! Ja jag sörjer mitt barn! Varje dag! Vissa dagar mer andra mindre! Meya kommer fattas oss så länge jag lever. Och ja, en graviditet kommer göra vardagen lite lättare. Eller inte en graviditet, det skulle jag gärna slippa men ett barn skulle göra det.
Atbeteeende inte pratar om något annat än när vi får en ny bebis har ingenting att göra med mitt och Frans beteende i frågan.
Siri har väntat på att få bli storasyster i 9 månader nu! Och hon längtar så extremt! Precis som vi andra!
Goda råd beträffande hur man ska hantera sin sorg och vad som andra anses bäst är kanske det som stressar mest. Istället för att stötta oss i de beslut vi tar och har tagit så ifrågasätts vi, med goda intentioner, visst men det hjälper inte.

Jessie

17 juni 2015 16:34

Är här inne och läser då och då och håller verkligen alla tummar att ni snart får ett plus på stickan igen. Siri och Meya kommer bli fantastiska storasystrar. All kärlek och styrka till er ❤️

Lena

17 juni 2015 19:11

Åh vad jag lider med dig Filippa...men dom små barnen kommer oftast inte när man ligger i & ska bli gravid nu,helst igår:p Nä dom kommer när dom själv vill <3 så ta lite "semester" & fortsätt att "öva" då brukar det hända grejer!
Stor kram från ett svinkallt Norge <3 <3 <3 Tro,hopp & massa kärlek till hela familjen 😊