Det var deras jag önskade för dig, sommar värme och oändligt mycket kärlek! Jag har så svårt att njuta av det njutbara när du inte är här! Du skulle ju vara här! Från den dagen då det blinkande timglaset slutade blinka och testet visade GRAVID med stora bokstäver, sedan den dagen har jag drömt om denna sommaren, längtat som en tok på att den ska komma. Det är snart ett år sedan nu, sedan jag fick veta att vi väntade på dig.
Jag är så rädd att glömma!
Jag har redan glömt hur du luktade, mina fingrar minns inte längre hur ditt mjuka hår kändes och mina läppar har glömt hur det kändes att pussa på din mjuka kind! Jag vet inte hur jag ska bete mig för att minnas! Hur gör man! Vi fick ha dig en sån kort stund! Stunden som skulle vara för evigt, några få dagar! Det räcker inte!
Det räcker inte!

[Bild]

Sommar och sol! En hemsk hemsk natt! Saknat Meya mer än någonsin! Har inte vågat känna efter än, hur det känns idag! Tror jag låter bli Att känna idag och är lyckligt ovetande!

Jag missade filmen när den gick å SVT, tittade idag istället.

Så olik vår situation men ändå någonstans så lik.

Samma smärta, samma sorg, samma tomhet och samma känsla av att ingenting, någosin  kommer att bli som det var innan. Meya är och förblir en förlorad dröm, en framtid som skulle vara men som jag aldrig fick uppleva.

Hon var det vackraste av barn, men jag får hålla henne i mitt hjärta, inte i min famn. En bit av mig försvann med henne. Jag kommer aldrig kunna fyla tomrummet efter henne. jag kommer aldrig sörja färdigt. Jag kommer aldrig gå vidare, för jag vill inte. Att förlora ett barn förändrar en för all framtid, JAG är förändrad för all framtid.

Jag känner så igen känslorna. Att klamra sig fast vid det ofattbart tunga, det som tär och sliter en i bitar, det onda... det är som att man tror att man ska glömma om smärtan försvinner, att hon inte skall finnas i mina tankar varje dag om inte kroppen och själen påminner mig om att hon är borta. 

Jag skulle så gärna få se vem hon var, hur hon växte, fått lära känna hennes person. Men hur mycket jag än önskar, så kommer jag aldrig någonsin att få uppleva henne igen. Jag kommer få uppleva fler barn, men min Meya är och förblir borta. 

http://www.svtplay.se/video/2990734/return-to-zero/return-to-zero-avsnitt-1

Ont! Ont så in i helvete! Kom tillbaka lilla ängel!

"youll be in My heart
No matter what they say
Youll be here in My heart
Always"

Var på jobbet idag, fikade med några av mina fina kollegor! Åkte ner till kontoret och pratade med chefen, ska försöka börja lite försiktigt i juli, ett par dagar i veckan i alla fall. Jag börjar i hemsjukvården så slipper jag möta alla patienter som jag känner så väl och alla undersköterskor. Det känns så galet tungt att möta alla, jag får ta det i små steg. Men är nöjd med beslutet att göra ett försök. Går det inte får jag backa.
Ett år sedan examen idag! Ett år och jag vet att jag är förbannat bra på det jag gör (krossa jantelagen) det är jag!

Tänk allt jag varit med om sedan denna bild togs! Så oerhört mycket glädje, så mycket sorg!

Jag har slutat räkna veckor! Jag har slutat, som om jag undermedvetet accepterat det faktum att hon aldrig kommer få bli några veckor! Igår skulle hon blivit.... Jag vet inte, det gör ont! Över en vecka sen vi var vid graven, det gör ont... Men tårarna rinner dagligen än. Stora och salta, brännande smärtsamma tårar!
Min fina Meya, mamma älskar dig för alltid!

Mitt hjärta svämmar över! Idag fick vi paket i lådan! Tack snälla C!
I fredags kom ännu en body! Vet knte vad jag ska säga! Alla är så underbara!

En lampa, den spar vi tills Meyas rum blir använt igen!