Jag är knappast en sommarplågatjej... men igår satt jag i bilen, det regnade och så möttes jag av att solen slingrade molnen och de vackraste av solstrålar jag någonsin sett mötte marken. Samtidigt hör jag denna låten på radion och tårarna börjar forsa! Jag kan inte förklara varför men det var som att meya pratade med mig. Så vackert! Det är i så små händelser som glädjen är.som starkast! Hon finns hos sossarna och för sig tillkänna med små tecken som träffar mig mitt i hjärtat!

And we're gonna be alright
Dry your tears and hold tight
Can't you tell I got news for you
Sun is shining and so are you

And we're gonna be alright
Dry your tears and hold tight
Can't you tell I got news for you
Sun is shining and so are you

And we're gonna be alright
Dry your tears and hold tight
Can't you tell I got news for you
Sun is shining and so are you

Nej det blev i te ett dugg snyggt när alla maskiner krånglade. Overlock en braka ihop och tvillingnål sömmen ville inte vara med. Vilket resulterar i både fula innersömmar och yttersämmar .
Dessutom hade jag inte rätt trådfärg så den extremt fula sömmen är ju dessutom extremt synlig. Vad göra?

Den har tydligen bestämt att jag inte ska bli gravid denna månaden. Ägglossningen uteblir och det känns som ännu ett hån och jag vill bara gå under!
Jag vill inget hellre! Tårarna rinner när jag inser att det inte blir ett plus denna månaden heller... jag orkar inte mer! Varför är alla omkring mig gravida? Vill bara låsa in mig från omvärlden...

Jag missade filmen när den gick å SVT, tittade idag istället.

Så olik vår situation men ändå någonstans så lik.

Samma smärta, samma sorg, samma tomhet och samma känsla av att ingenting, någosin  kommer att bli som det var innan. Meya är och förblir en förlorad dröm, en framtid som skulle vara men som jag aldrig fick uppleva.

Hon var det vackraste av barn, men jag får hålla henne i mitt hjärta, inte i min famn. En bit av mig försvann med henne. Jag kommer aldrig kunna fyla tomrummet efter henne. jag kommer aldrig sörja färdigt. Jag kommer aldrig gå vidare, för jag vill inte. Att förlora ett barn förändrar en för all framtid, JAG är förändrad för all framtid.

Jag känner så igen känslorna. Att klamra sig fast vid det ofattbart tunga, det som tär och sliter en i bitar, det onda... det är som att man tror att man ska glömma om smärtan försvinner, att hon inte skall finnas i mina tankar varje dag om inte kroppen och själen påminner mig om att hon är borta. 

Jag skulle så gärna få se vem hon var, hur hon växte, fått lära känna hennes person. Men hur mycket jag än önskar, så kommer jag aldrig någonsin att få uppleva henne igen. Jag kommer få uppleva fler barn, men min Meya är och förblir borta. 

http://www.svtplay.se/video/2990734/return-to-zero/return-to-zero-avsnitt-1

det är så konstigt hur man förändrats i sitt sett att tänka och hur ens person ändras när man tvingas gå igenom det vi gör jag och Frans.

Jag tittar på kläder med dessa budskap och jag får en stor hård klump i magen. Min lilla Meya föddes och snabbt växte hennes vingar ut och hon försvann. Skulle aldrig i mitt liv igen klä mina barn i "angel" kläder

det är som att hela min identitet blir ifrågasatt. Det som jag alltid tyckt om med mig själv är som bortspolat och min person och mitt själv är utsmetad långt utanför konturerna. Kanske låter helt ologiskt och flummigt men det är så det känns.
Min förmåga att glädjas åt andras framgång, den är försvunnen. Jag mår istället dåligt för alla nya graviditeter, alla söta bebisbilder på Facebook, elle ännu värre syskonbiler! Jag hatar det faktum att allt jag varit och tyckt om hos mig själv är borta med vinden, och jag tycker inte om mig själv längre' önskar jag också fick vara sådär "det händer inte mig" naiv och lycklig. Vill ha min Meya tillbaka!

det är som att hela min identitet blir ifrågasatt. Det som jag alltid tyckt om med mig själv är som bortspolat och min person och mitt själv är utsmetad långt utanför konturerna. Kanske låter helt ologiskt och flummigt men det är så det känns.
Min förmåga att glädjas åt andras framgång, den är försvunnen. Jag mår istället dåligt för alla nya graviditeter, alla söta bebisbilder på Facebook, elle ännu värre syskonbiler! Jag hatar det faktum att allt jag varit och tyckt om hos mig själv är borta med vinden, och jag tycker inte om mig själv längre' önskar jag också fick vara sådär "det händer inte mig" naiv och lycklig. Vill ha min Meya tillbaka!

[Bild]

igår blev meya två månader, då skickade Caroline Berntson, solisten som sadlade uppdraget att sjunga på meyas begravning en ljudfil med låten. Just sm den sjöngs på Meyas begravning. Det betyder så mycket, Siri ville lysna flera gånger innan läggdags, jag själv har nog spelat den flera timmar sedan igår.

Caroline hade ldrig tidigare sjungit på en begravning, jag ittade henne via ett filmklipp som delades på facebook, men hon gjorde det så fint. Rakt in i hjärtat! 

det gick inte att lägga upp bara ljudfilen å jag fick spla in ljudet med telefonen först, kvaliten är pinamt dålig i och med det mn man hör ändå hur vackert det var, hur vackert Caroline sjunger och jag är så obskrivligt glad att hon och hennes vän Johan som spelade gitarr tog sig tid att spela in det åt oss!