Glömde ju bilden igår. Sådär blev det

Satte mig och sydde ett babynest! Vad fint det blev. Kan se det framför mig hur en liten ligger rock gnyr där i! Måtte det bara bli så också! Varit hemma sjuk idag. Blir hemma imorgon också. Fått någon sketen förkylning som inte vill ge med sig. Har egentligen en massa skola att göra men har ingen ork till det heller. En uppgift skall lämnas in på söndag och på torsdag och fredag ska jag ha examinationer i Trollhättan. Ge mig styrka!
Men jag har ett mål som motiverar så starkt. Jag vet vart jag ska, jag ska få en växande familj med barn här på jorden och jag skall slutföra min dröm om att fp slutföra barnmorskeprogrammet med en ny legitimation i min hand. Jag är stark och just nu starkare än någonsin. Starkare fast sköra te på något konstigt vis!

Klockan är kvart i två och hostan håller mig vaken! Utbildningsdag imorgon på jobbet och jag skulle så gärna orka. Hade tänkt gå trots snuva, hosta och ont i halsen men nu tror käkat dessutom febern börjar smyga sig på. Och ja, det är synd om mig! Hatar att vara förkyld, knappast unikt för mig men jag hade ju så mkt spännande att se fram emot denna vecka. 2 utbildningsdagar på jobbet och 2 i skolan. Får hoppas jag krysta en smula tills onsdag istället då. För det får nog bli en sjukanmälan på det här ?

Så ända in i bomben. Fram tills mitt på dan kan jag inte få fram ett krav, halsen gör ont, öronen värker, näsan tät! Åh vad jag inte orkar. Och imorgon drar veckan igång. Heldag med utbildning på jobbet imorgon och på onsdag. Och torsdag och fredag har jag examinationsuppgifter praktiska och teoretiska i skolan! En mördarvecka att vänta! Men vad skönt det ska bli när den är över!

Vi var på minnesstund igår. Också var vi förbi graven och tände ljus. Någon har stulit en lykta från meyas grav! Här ute på landet på vår lilla kyrkogård tyckte visst någon att lyktan var för fin för att stå! Vill gå sönder inuti! Vem gör så? Stjäl från en grav! Och en barn grav dessutom! TVI!

En tår på kinden torkas av den iskalla höstvinden. Alla helgona, kanske kommer bli en dag som känns stor och fin sen, i år gör den ont... i år är en av mina två vackra döttrar en av de döda som ska hedras. I år får jag tända ljus och jag vill inte! Jag saknar henne varje dag. Igår pratade siri om meya en lång stund, hon brukar nästan alltid göra det när vi är ensamma hemma. Hon började gråta. Vad jag önskar att hon slapp gå igenom det. För det mesta mår hon gott såklart och pratar glatt om sin lillasyster bland änglarna, men de dagar när det inte är så glatt... det gör så ont!

Sitter och tittar på "en unge i minuten" och minns min förlossning.
Så underbar den var!
Så bra den gick och vilken hjältinna jag var! En sån drömupplevelse som jag alltid önskat mig, men nu sörjer jag att det mest troligt var den enda förlossning jag kommer få uppleva som kommer vara så. Och att den undrrbara upplevelsen inte fick fortsätta vara just så underbar! Varför detta jävla trauma! Varför! Varför! Varför! Varför känns inte ens som en fråga längre, för jag vet att det inte finns något svar, ändå ekar det i huvudet, varför!

Mina framtida förlossningar kommer aldrig vara så underbara, jag är så rädd att de skall bli skräckupplevelser! Jag sörjer det faktum att den upplevelsen kommer jag aldrig mer få uppleva. Vi hade kommit så långt. Vi skulle ju bara hämta hem vår lilla bebis. Men vi fick lämna sjukhuset utan barn. Kan fortfarade inte fatta att det hände oss. Varför just vi? Varför någon? Varför kunde inte vår vackra lilla krigarprinsessa som stod ut så länge få stanna hos oss här?

Just nu är läget stabilt hör. Inga känslor utspel åt något håll. Mår ganska statiskt ok. Inte hurra och inte skrik och panik. Utan ok!

Nya jobbet känns fantastiskt. Barnakuten känns verkligen som ett ställe jag kommer trivas på. Extremt mycket att lära just nu och hjärnan går på högvarv hela dagarna för att helt slå av så fort jag sätter fötterna innanför dörren på kvällen. Slut. Finito, snark.

Siri fortsätter tjata om småsyskon. Härom veckan la hon örat mot magen och utbrast, mamma nu hörde jag att det var en bebis där inne. Fina siri. Hur det lät kunde hon inte redovisa men att hon hörde en bebis det var hon säker på. Vi knallar på hela enkelt. Kanske får jag snart ork till att uppdatera er mer igen. Hoppas att jag snart får komma med glada nyheter. Hoppet är det sista som överger....

Idag har jag fått nytt jobb. Jag börjar förhoppningsvis om två veckor förutsatt att inte belastningsregistret dröjer. Jag skall jobba heltid på barnakuten. Det känns stort och häftigt. Ett jobb där jag verkligen kan göra skillnad för barn och föräldrar. Vilken grej! Många bra besked idag! En bra dag!