Jag har varit med om det största och vackraste som kan hända en människa och jag hat varit med om det två gånger om! Jag är tvåbarnsmor till de vackraste flickorna jag någonsin skådat!

Jag borde vara den lyckligaste i världshistorien. Men det är jag inte! Jag har fått de två vackraste flickorna men bara en har jag privilegiet att få behålla, hålla om, pussa och krama på!

Min lilla Meya får jag aldrig se skratta, aldrig fick jag känna henne greppa om mitt finger eller höra henne skrika. 

Ingen hade en aning om hur sjuk hon var och hela förlossningen så mådde hon bra. Men så fort hon lämnade tryggheten inom mig så slutade hennes lilla kropp att fungera. Hon fick aldrig luft och snabbt sprang de iväg med henne!

"Jävla skit!"

Jag som skulle ha sen avnavling och få hålla henne ostört på bröstet i 90 minuter innan någon annan fick röra! Jag skulle amma, vyssa och berätta för henne hur mycket jag älskar henne! Om jag visste då ä, visste att det värsta inte skulle komma vara att hon inte fick ligga där just då, om jag visste att hon sldrig skulle få ligga där och söka sig mot bröstet... 

Livet vändes helt upp och ned på ett par minuter och efter det blir inget normalt igen. 

Meya dog den 19 mars 2015