det är alltid så konstigt hos kuratorn. Skratt blandas med gråt, glädje med sorg, rädslor med förväntningar. En enda stor soppa av känslor. Så skönt, skönt att bara slå på kranen och låta det strömma, känslorna bara forsar ut helt ohämmat. Man kan prata om allt, ohämmat och jag behöver inte utsäkta mina känslor.
Vi ska fortsätta träffa Therese, skönt att veta att vi kommer fortsätta träffa henne tills vi har en frisk bebis i famnen. Kunna träffa samma genom all oro som kommer komma.

Efter kuratorn så åkte vi till Mölndal, träffade barnmorskorna som var med när Meya föddes. Vi har ju inte så mycket tankar kring förlossningen. Mycke kanske för att jag ju hade en drömförlossning. Och att jag är så insatt i arbetsrutiner och visste helatiden vad som hände. Jag visste ju inte vad som hände med Meya men jag har ju förstått sen.

De har fått ändra sina rutiner sen det som hände, inget hade kunnat rädda Meya, men det faktum att moderkakan slängdes är något de själva reflekterat över och nu får moderkakan inte lämna rummet innan man vet att bebisen mår bra.
Jag tänker att det är tur att jag själv stått där i stress och kaos, att jag förstår var det gick fel. Och att jag inte klandrar dom. Hade det hänt någon annan hade det ju kunnat resultera i anmälan. Egentligen till ingen nytta. Vi ville inte obducera, men moderkaksprov hade kunnat ge oss svar utan obduktion. Det hade kunnat skänka lite lugn i nästa graviditet, att veta om det kan vara genetiskt, det som Meya drabbades av, lilla skruttan. Idag vet vi inte, kan bara hoppas.

 

Fru Jonsson

13 maj 2015 19:00

Var också hos kuratorn idag.
Det är verkligen skönt att prata med henne.
Går du regelbundet hos kuratorn?
Det är skönt att de finns där. Och kan stötta en även i ny graviditet.
Beklagar verkligen det som hänt er. Förstår vad du går igenom.

http://angelnihimlen.bloggplatsen.se

Filippa Bräutigam

13 maj 2015 19:11

Ja vi har samtal nästan varje vecka. Ska nog fortsätta så, mest troligt blir det väll ett år till ungefär

 

Therese

14 maj 2015 08:39

Hej, jag beklagar verkligen att du inte fick behålla din prinsessa. Jättefina bilder du har på henne. Vi förlorade vår prins 18/4 nu i år. De tar hand om varandra i änglahimlen.
Kram

Filippa Bräutigam

14 maj 2015 10:48

Vad ledsen jag blir att höra det, hoppas ni tagit er igenom den allra smärtsammaste tiden

 

Therese

14 maj 2015 13:03

Det märkliga är att dagarna flyter på, vissa tyngre än andra. Han kommer alltid vara med oss på något sätt ändå, precis som er Meya. Hon kommer ju alltid vara din äldsta dotters lillasyster och får kanske bli storasyster en dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...