idag är det två månader sedan vi flyttade in i radhuset, vad spännande det var! Allt var så pirrigt och nervöst. Tänk att snart skulle vi bo fyra personer där. Snart skulle vi bli tvåbarnsföräldrar i vårt eget lilla radhus!
Det innebär också att det imorgon är två månader sedan mattan rycktes under förtterna på oss, och det som skulle bli den häftigaste tiden i våra liv blev allt annat än häftig. Allt annatnän lycklig. Om mindre än en månad firar vi ett år som gifta, då skulle vi haft en tremånaders bebis, vår lilla bröllopsbebis. Men hon blev aldrig tre månader. Hon fick inte ens bli en dag, vår lilla flicka. Som jag saknar henne! Som jag önskar att jag fick känna hennes lilla kropp och hennes kroppsvärme, känna henne greppa, grymta, få trösta när hon är tröstlös....

Det gör ont idag!