Suttit på Meyas rum ett par timmar och pratat med henne.

Jag har försökt att sjunga för dig fina Meya men rösten bär inte.

Jag älskar dg något så otroligt mycket du lilla saga!

artiklarna som ska läsas ligger på bordet framför mig. De som legat i datorn för att bli utskrivna i ett par veckor eller så. Några enstaka rader är skrivna i inledningen till arbetet som skall bli 6 sidor långt...
Jag beslöt mig när allt hände att jag SKA greja det här.
Sex och samlevnadskursen klarade jag att slutföra, på något mirakulöst sätt fick jag VG. Men Amningskursen går trögt, jag skulle ju kombinera praktik och teori var tanken. Nu sitter jag utan skrikbebis och skall försöka prestera något men det är bara stopp.
Låter inte mig själv acceptera att det inte går just nu, vill inte få den törnen i mitt självförtroende. Vet att dom här poängen är så otroligt viktiga för mig, för att jag skall kunna komma in på barnmorskeprogrammet hösten 2016 som hela tiden varit mitt stora mål. Att Meya dog har ju redan förändrat mitt liv för alltid men min stora drömmar och mål, jag vill inte skjuta upp dom ännu mer. Vill inte känna att Jah misslyckas med det jag tagit på mig. Jag måste helg enkelt fixa det här, hur det ska gå till vet jag inte men att det ska gå det vet jag.
Skicka lite koncentrationsförmåga och reflektionsförmåga tack

En vecka efter att Meya föddes skrev jag in mig i Viktväktarna.
Vikten kan ju ses som ett obefintligt problem när man går igenom det vi tvingas gå igenom varje dag.
Men innan graviditeten hade jag slitit för att bli av med kilona. Under graviditeten förlorade jag all karaktär och det blev på tok för många chokladkakor.
Med mer än 15 kilo kvar till startvikten och ytterligare några till målvikt så fick jag bråttom att göra NÅGOT.
Vi försöker ju som bekant redan att bli gravida igen, min kropp fixar inte 15 kilo till.

Med det sagt så funkar Viktväktarna galet bra för mig, jag går stadigt neråt och vid dagens vägning så har jag äntligen lyckats komma ner under 70 kilo igen. Jag går stadigt neråt och i ett lagom takt samtidigt som Viktväktarna bidrar till en ny livsstil, jag får äta vad jag vill, när jag vill. Men jag ska tänka på kvantiteterna. Jag kan ta en kaka på kalas eller en liten tårtbit. Men inte åtta kakor och två stora tårtbitar. Och jag tycker redan att jag lärt mig.

Om två veckor är det ägglossning igen, då hoppas jag ha hunnit ta nått kilo till. Jag är galet motiverad. Jag hoppas på ett fint plus på pinnen i slutet av maj. Håll alla tummar ni har att avvara.

Vaknade med en stor sten i magen idag. Jag sover på magen, sedan Meya föddes har jag kunnat göra det... Jag vaknade så. Och då kom den, sorgen, stenen som river med sina vassa kanter.
Under spädbaensfondens minnesstund så jämförde prästen sorgen med en sten och det stämmer så bra! Hon menade att vi kan slipa ner de vassa kanterna, ännu är jag skeptisk. Hon menade att våra tårar agerar som vågorna mot klipporna, att de slipar ner stenen och gör den mjuk och len. Tyngden från stenen bär vi alltid med oss, men när den är mjuk och rund så smeker den istället för att riva.
Jag vet inte, världshaven har slagit mot klipporna i miljontals år, så länge lever inte jag. Har svårt att se hur detta skulle kunna ge mig någonting.
Livserfarenhet säger vissa! Vet ni vad, jag vill inte ha livserfarenhet. Tänk vilken förståelse du kommer ha för patienter i samma situation sen när du är färdig barnmorska.... Kommer jag ens kunna möta dessa föräldrar professionellt?
Kanske min sten är mjuk och len när jag ligger för döden, när jag vet att snart får jag hålla henne nära igen! Mitt vackra barn!

Vi gick förbi graven idag.
Tittade aldrig på buketterna igår, tittade aldrig på korten.

Meya fick så mycket blommor, men inga blommor i världen är tillräckliga. De kan aldrig vara tillräckligt vackra eller dofta tillräckligt gott.

Kyrkan har satt upp ett provisoriskt kors fram tills dess att stenen kommer, direkt vi vaknar på måndag ska jag ringa och ta reda på när! Det ser så tomt ut hos Meya!

Istället för att göra det mysigt och ombonat på ditt rum så får jag göra fint vid din grav. Det är så fel Meya! Mamma vill inte göra fint på din grav, vet att det aldrig kommer bli fint nog.

Jag kan aldrig göra alla de saker för dig som jag velat, som jag önskar att jag kunnat. Och det jag kan göra det plågar mig för mycket. Älskade Meya, älskade älskade lilla Meya där under gravkullen...
Mitt hjärta blöder! När ska det sluta blöda?