stenen ska vara på plats senast nästa vecka.
Nu har hon fått lite krukväxter, Siri har sjungit för henne en stund och nu kom vi just hem.
Vad ont det gör att se mina fina hå igenom detta. Att se tårarna rinna stilla över min fina Frans kind, om jag kunde ta bort de onda från Siri. Kunde hon inte fått leva. Vår vackra lilla skapelse! Det finaste vi gjort! Vårt kärleksbarn, vår Meya!

Idag sitter orden långt in, och det flytter inte idag, segt som sirap. Jag får pressa hårt för att den tröga massan skall komma närmre pipen och långsamt söka sig ner till tangenterna.
Jag saknar Meya! Så galet mycket, det är allt jag vet. Saknaden ger fysisk smärta.
Jag kom aldrig till graven igår, klarade inte att gå själv. Vi skulle gå ihop nör Frans kom hem men klockan blev för mycket. Känner mig tom, min fina Meya har legat där under vissna blommor och utan besök i två dagar. Helt ensam. Men jag tänker på henne jämnt! ? min fina lilla skatt!