Ja jag vet, nu är det många sömnadsinlägg, men det får mig att må så oerhört bra. Det är så skönt! Visst känner jag fortfarande att jag skulle sytt åt Meya, jag hade sett fram emot det så mycket men sömnaden i sig ger mig lika mycket välbefinnande som det skulle gjort att sy åt henne. Om inte mer, det tröstar mig och skänker glädje. Kreativitet är verkligen bra för människan! Bättre än alla antidepressiva i världen!

Harembyxorna färdiga :)

Igår var vi ute, vi firade min svågers födelsedag samtidigt som vi tog ett litet "avsked" av svägerskan som flyttar till Stockholm om ett par veckor. Vi var ett jättesällskap och det var trevligt.
Det dök upp saker under kvällen, saker som gör mig ledsen, saker som jag kanske borde förstått. Människor som är så viktiga i mitt liv som mår sämre än jag kunnat ana! Vad man önskar att saker inte skulle vara så tufft i den här världen. Den är inte så tillåtande som den borde, för hård att leva i.

Sorgen då? Så konstigt att säga det men den känns lättare. Jag sörjer, såklart, men tankarna på Meya genererar fler och fler leenden. Min fina lilla skatt! Min vackra Meya! Min lilla flicka, vår lilla lillasyster. Som mitt hjärta glädjs åt att du blev vår!