Vi har nog mailat ungefär varenda fertilitets kliniken i Europa vid det här laget. Hittat några som tilltalar oss lite extra. Vissa av dom kan erbjuda oss behandling redan i februari och jag känner mig nästan övermänskligt positiv.
Frans är lika engagerad som jag. Lite märkligt! Aldrig har han brytt sig om ägglossning sekret eller kroppstemperatur hur mycket jag än tjatat. Men nu lägger han lika mycket energi på detta som jag. Jag blir på något märkligt vis så upplyft av att se hur gärna han vill detta. Inte så att jag tvivlat men när man jobbar för att bli gravid så behöver liksom inte mannen prestera så mycket. Han har aldrig behövt anstränga sig för att tajma eller tempar, undersöka och inspektera. Det har varit mitt jobb.
Det känns ungefär som de där två sista månaderna innan bröllopet. Då Frans plötsligt insåg att vi verkligen skulle gifta oss och la in femmans växel med en gång.
Han jämför föygresor, skriver listor och googlar fertilitets kliniker nästan lika maniskt som jag.
Vår barnlängtan går det inte att missa. Och med denna viljan kommer vi snart vara i hamn. Ge det ett år så får vi se.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article21902466.ab

Aftonbladet skriver om att 1000 kvinnor blir utan cellprov i år på grund av överbelastning. Det är helt sjukt!

Livmoderhalscancer är.ovanligr i Sverige idag, eftersom de flesta gör sina cellprover när de kallas. I min familj har tre kvinnor i nedåtgående led drabbats av cellförändringar och cancer. Min mormor som opererats för cancer, min mamma som i unga år hade fjärde graden förändringar och min syster som vid sitt första cellprov Vid 23 års ålder hade fjärdegradens förändringar. Femte graden är cancer! Vad hade det inneburit för henne om hennes kallelse bara föll bort? Om hennes landsting tänkte att i år får vi strunta i cellprover för vi har inte råd, tid, personal!
Vakna nu politikerna! Sjukvården kan inte få gå på knäna på detta sättet längre! Vi kan inte riskera invånarnas hälsa på detta sättet.

En annan mamma i min senaste gravida upp tvingades för några veckor sedan avbryta sin graviditet. De hittade tumörer i buken, hennes livmoderhalscancer hade spritt sig upp i buken och nu har hon tvingats välja att försöka rädda sitt eget liv eller att fortsätta med sin graviditet. Hon hade missat sina cellprover på grund av tidigare graviditeter.

Det är för jävligt! Man kan inte offra människor på detta sätt. Kvinnor,jag tror det är varmt det handlar om. Inte fan hade detta hänt om det var manliga undersökningar som drogs in på!

Fy fan!

Redan igår fick jag molvärk och sammandragningar . Ikväll har jag börjat blöda. De sa att den första tabletten inte skulle påverka tappen eller orsaka sammandragningar utan snarare gravid livmodern mer mottaglig för behandlingen som påbörjas imorgon. Men nu kom blödningen och eventuellt måste vi svika siri. Det är inte längre säkert att jag kan åka till hennes luciafirande och jag känner mig helt knäckt. Vet inte hur ånga gånger om jag ska tvingas svika min underbara dotter. Som hin förberett sig. Hin har övar på sånger, hur hon ska stå och gå, hon har varit så uppspelt och vill ha oss där så gärna. Kan min kropp om möjligt såra mer än den redan gjort så ska den väll tamig tusan göra det också.
De ska undersöka tappen imorgon bitti. Har jag öppnat mig så måste vi stanna här.
Vill bara kräkas!

De är inte som det ser ut,
de är inte som förut.
Det flyger inga fjärilar i magen mer,
jag springer inte runt och bara ler.
Jag är inte sådär sprallig och glad,
jag kämpar nu varje dag.
Det är inte som det ser ut,
de är inte som förut.
Jag är vilsen och utsliten,
vill få vardagen att gå så jag blir av med skiten.
Jag är känslig och skör,
vad hade du varit om ditt barn dör?
Det är inte som det ser ut,
det är inte som förut.
Jag bryr mig inte om jul,
firar inte längre för att de är kul.
Det saknas barn här,
Två utav dem jag håller förevigt kär.
Det är inte som de ser ut,
de är inte som förut.

Jag skickade iväg Frans att ta en promenad runt sjön. Han mår inte bra av att ligga här, egentligen skulle väll jag också må bra av det men jag fixar det inte just nu.
Frans behöver röra på sig och kanske lite egentid att tänka på. Samla ihop sig. Min älskade Frans! Känns som att jag är boven i dramat. Som att alla är ledsna på grund av mig.

Fick svar från det som skulle bli vår ivf klinik. De hjälper oss gärna men vill vänta 3 cykler! Tre cykler är som en evighet. Chansen att jag skulle blivit spontant gravid vid det laget är stor med tanke på att jag trots allt tycks vara en såndär superfertil sak. Risken att ännu en gång drabbas av detta gör att vi inte vågar. Hur många graviditeter krävs innan vi får en frisk? Och om vill tar 3 cykler så varför inte vänta 6 och få det betalt? Jag är knäckt! Men sista ordet är inte sagt ännu och jag ska kämpa för att få en tidigare insättning! Fyra månader, det går inte!

Kärleken till min familj går inte att beskriva med ord..jag bara önskar att alla kunde se hur stor den är. Kunde se änglarna som vi bär på våra axlar. Som tynger oss varje dag men som också gör vpr kärlek ännu större och starkare än någonsin.

Ja då var det åter en gång bekräftat!
Idioter läser min blogg!
Elaka fega kryp som inte heller vågar stå för vad de säger. Utan använder pseudonymen.
Någon har lämnat en kommentar.
En kommentar som är så jävla onödig och människan bakom den borde seriöst ruttna i helvetet!
Krypet som kommenterat menar på att detta är inget barn, detta är "snäppet efter embryo, ett liv men inte riktigt. Det är inte en bebis som tänker och känner".. vet du vad! Jag hoppas du får uppleva detta! Ungefär hur många gånger som helst! För du är en av få som förtjänar det! Nej för du förtjänar inga barn alls! Inte ens de som inte får stanna hos dig! Du äcklar mig!

TVI dig!