Jag kan inte låta bli att tycka illa om den jag blivit.
Så fort jag såg det fina plusset på stickan så började jag känna igen mig själv igen. Jag kunde glädjas med andra igen och blev entusiastisk över tanken att få dela nästa graviditet med så många i min närhet. En rädd version av mig själv men ändå en så välkommen. Så började blödningen. Långt bort från det stödet jag behövde så började jag blöda och glädjen flög bort igen... långt bort. Missunsamheten och avundsjukan kom tillbaka och jag kan inte fatta hur jag gång på gång måste drabbas av olyckan. Rädslan blev dessutom ännu större. Vad beror mina missfall på? Varför kan vi inte bara få lov att glädjas.. det var sista chansen att få en bebis Innan meyas ettårsdag, ett år... ett helt jävla år efter meyas död Kommer våra famnar fortfarande eka tomt. Och ännu ett missfall att skriva in i dagboken. Fem graviditeter... tom.... Fem graviditeter och bara siri. Siri är otrolig men hon är bara en. Kommer vi få fler? Kommer vi få friska barn? Kommer jag få tömma alla celler på kärlek? Den kärleken som gör så ont... Snart har det gått fyra månader och meya är inte här. Kommer aldrig vara här. Vill bara ge upp!
Jag tycker inte om att känna som jag känner. Att vara den jag är. Men jag har inget val.

 

paula

9 juli 2015 11:59

Stor kram!

http://paulakarlberg.se

 

Jenny

9 juli 2015 13:25

Det finns många tillfällen då en sämre version av mig dyker upp. Varför får alla andra behålla sina döttrar men inte jag? De dagarna är dåliga och jag tror det är naturligt att vi har dessa dagar. Bra att du får hjälp och stöd med din oro angående dina missfall. Söt dotter du har och vad fin hon blev i sin dräkt.
Kram <3

http://www.mittofrivilligaliv.se

 

Karin

9 juli 2015 16:11

Försök att tänka på Siri, att hon finns för det kunde ju gått illa med den graviditeten också. Var glad åt henne och visa det för henne. Om det bara blir hon så tänk på att det kunde blivit inga.

http://forevermore.blogg.se

 

Helena LarsdotterHelena

11 juli 2015 18:49

När jag läste detta kom jag att tänka på vad Erik Stål ( du vet vem han är tror jag)skriver i sin första bok. Han fick lära sej att allt inte alls är möjligt, men att det finn alternativ. Det stämmer för mej.
Jag har en biologisk dotter och en adopterad son. Lika underbart båda delarna.
Min dotter har en dotter och hon lever ensam. Kanske får hon inga fler barn av den anledningen. Hon är förskollärare och älskar barn.
Om Du inte tycker om Dej själv som Du är, tror jag att det finns alternativ att försöka föra in annat tänk. Går det inte nu, så tror jag att det kommer så småningom. Kram på Dej!

http://9283corn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...