På tisdag börjar jag jobba 50%. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska orka det nu slets ner på botten igen och denna gången har jag inte ens Frans varma famn att trösta mig i. Allt känns skit och jag vet inte hur mycket mer jag grejar. Vår kurator har semester och läkaren som sjukskriver lika så. Ny arbetsgivare och jag vill inte redan efter första dagen på nya jobbet behöva bli "hon som förlorat ett barn".. men kommer mitt psyke klara av att börja jobba igen. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det....