Går sönder, faller i bitar, orkar inte mer. Just stått på jobbet och grinat som en unge.. läkartiden som jag fick till imorgon, den som gett mig lite hopp om framtiden och tilltro att jag ska få någon slags bekräfta att allt är bra, att jag kan bli gravid igen utan oro och att remiss till utredning ska skickad.. den uteblir... det som gett mig lite framtidstro blir igen Inte som jag önskat och vill. Jag orkar verkligen inte mer! På riktigt! Livet ger mig ett stort hånflin rakt i ansiktet och... gång På gång så slås det jag lägger mig tilltro på i bitar. Ska det verkligen behöva vara såhär?