Känns kanske inte så lustigt att hämta ut de reklamerar delarna till skötbordet eller de där supersöta blöjorna jag köpte i helgen just idag. De där supersöta får nog aldrig pryda en bebis rumpa.

Så våldsamt som den lilla sparkade där inne under magnetröntgen har den aldrig sparkat innan. Sånna där hårda precisa sparkar som jag längtat efter så. Som ett tecken för att denna bebis inte är så sjuk som meya var... men dom där speäarkarna betyder ju inte det. Hela undersökningen sparkade den som om det lilla livet där inne flydde från något. Som om hen förstår vad som håller på att hända. Ligg still lilla liv annars blir det suddiga bilder var allt jag kunde tänka. Snälla lilla bebis ligger still. Men nej, flyktförsöken fortsatte. Förstår den nu, viken dödsfälla den sitter i. Min livmodern, som ska skydda mina barn, men som istället tar deras liv!
Ligger still lilla bebis, du kan inte fly. Det såhär det blir nu.

Sitter på drottning silvia nu. På barnröntgen! Vägg i vägg med akuten. Arbetsplatsen som jag jobbat på i lite mer än 2 månader. Anmäler oss i kassan,
jaha och vem har ni med er?
Det är jag!
Jaha, hej Emma!
Filippa!
Ja filippa står det ju här klart och tydligt!

Får ett formulär att fylla i.
Har du pacemaker, har du granatsplitter i kroppen, är du gravid.... klumpen i magen, ja ett litet tag till är jag gravid. Det är bebisen i magen som är den egentliga patienten här. Därför jag sitter på barnsjukhuset och skall in ett rör. Magnetröntgen av barnet som jag redan vet inte kommer få följa med hem från sjukhuset i april. Inte i december heller. Vi kommer få lämna bebisen här.

Just nu känner jag bara att jag inte vill föda mitt barn på specialist förlossningen. Vad ska det tjäna till ens. Bebisen kommer ju inte klara sig ändå. Men jag vet att det kommer vara dit jag blir skickad. Sena aborter förlöser man där! Men jag vill inte göra någon abort!

Varot inbokat sedan länge men jag vill inte gå dit idag! Vill inte behöva börja om från början. Berätta att det gått skit. Detta är.första gången som vi glesa ut besöken. Var en månad sedan sist. Bebisen fortsätter sparka som en vilde och jag känner mig bara tom. Vill inte känna sparkarna. Vill inte fundera mer över vad som skall hända nu.
Magnetröntgen undersökningen är om 4 1/2 timma. Min livmoder är en dödsfälla men än så lever den lill* där inne. Vi vet inte ens vad det är för kön än. Det fanns för lite fostervatten för att kunna se! Nu kommer jag ändå behöva föda detta barnet utan att veta. Jag som ville veta! Dessutom kommer barnet att dö, precis som meya! Detta barn måste obduceras, hur lång tid kommer det ta innan vi vet vad som gått snett, igen!