Ja det blev en gran klädd även i detta hem. Siri tycker det är så roligt och hon har noggrant valt ut pyntet som ska hänga i granen. Dessutom valt placeringen av varje attiralj med precision!
För mig känns granfan som ännu ett hån. Nu ska här firas! En jul där två av mina barn inte får några klappar. Ingen annan än jag kom ägna dom en tanke och mest troligt är det bara jag som går och lägger mig med tårar idag för att dom inte får vara med! Det är så jävla ruttet att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Vill inte mer! Och inte fan slutar jag blöda heller. Två veckor har gått och ännu rinner det klarrött blod och det känns som ett hån. Vill inte påminnas varje gång jag ska på toa att Wilya inte är här. Inte för att jag inte är smärtsamt medveten om det dygnets alla timmar men det där blodet är hemskt! Jag hatar det jävla blodet som hånat mig så många gånger det senaste året! Först i veckor efter meya. Sen de mens blödningar jag fick innan jag blev gravid, missfallet och nu detta. Jag kräks på det! Men mens gånger två så hoppas vi på att jag slipper det sen! Låt oktober 2016 bli vår månad. Det måste bara bli det!