Jag är så jävla trött på att vänta.
Jag har väntat i 2 år nu! Min famn är fortfarande tom! Två barn senare och min famn är tom! Det är så in i helvete fel och så jävla orättvist!
Att vänta på svar, hoppas att de kan hitta vad som var fel på Wilya... det är den värsta väntan hittills! Jag vill så in i helvete att de ska hitta en orsak. Att det åtminstone skall komma att kunnaa förklara vad det är som hänt. Varför detta fullständigt meningslösa hänt oss kommer vi aldrig någonsin få veta. Men ett vad! Kan vi snälla åtminstone få ett svar på vad!
Jag skulle varit i vecka 25 nu! Wilya har varot död i snart tre veckor!
Det gör så ont! Hur kan sorg bli så fysisk? Det gör ont i varje cell, jag är orkeslös och fungerar inte alls som jag önskar! Jag försöker räcka till men klarar inte ens av att ta hand om mig själv, än mindre siri! Jag vill bara skrika! Svära! Slå någon! Jag vill ha någon att lägga skulden på! Någon som kan få bära ansvaret! Men det finns ingen! Ingen annan än oss själva och jag vägrar lägga mer skuld på mig själv! Vägrar känna mig värdelös på grund av en gen som jag aldrig kunnat veta om att jag bar! Jag vägrar klandra mig själv mer nu!

Jag klandrar sjukvården! Inte för att flickorna dog men för att de inte ansträngt sig mer!
För att moderkakan slängdes!
För att jag fått skrika mig till alla tester som tagits!
För att jag fått skrika mig till alla kontroller som gjordes med wilya!
För att jag trots det egentligen inte skulle fått ultraljudet som vi gjorde för nu 4 veckor sedan!
För att Wilyas sjukdom skulle upptäckts först idag på tillväxtultraljudet trots att jag sa att det var alldeles för glest mellan kontrollerna.

Jag behöver verkligen någon att lägga skulden på! Någon att beskylla för den jävla aldrigheten! Jag kommer ALDRIG få se mina barn öppna ögonen! Jag kommer aldrig få höra dom skrika! Aldrig kommer de behöva min tröst! Aldrig kommer de ligga vid mitt bröst! Aldrig kommer de att få en julklapp eller en födelsedagspresent! Aldrig får vi fira in några nyår tillsammans! Aldrigheten gör så in i helvete ont!