Siri har en vän som få är förunnat. Siri och Benjamin har lekt så fint från första stund och har haft och har sån glädje av varnadra. Jag är så tacksam att vi nu är grannar och att de får fortsätta växa upp ihop. I slutet av december blir Benjamin storebror.
Något jag är nervös för. Men jag hoppas att Siri skall känna sig delaktig. Kanske kan det vara lite som ett bonussyskon för henne. I väntan på ett eget. För det kommer bli en lång väntan! Så oerhört lång.

Jag tog mig upp ur sängen och nu står lamköttsgrytan och puttrar på spisen. Det blev visserligen inte i tid till dagens middag men jag gick upp ur sängen och det gjorde jag jävligt bra!

Jag känner mig bokstavligt talat som i en dimma. Jag ser dåligt och känner mig sådär fummlig och valhänt. Allt går långsamt och jag känner mig nästan drogad. Obehagligt!

Siri gör allt för att törsta. Säger saker som att "det är så roligt att vara med dig mamma", "du är världens snällaste mamma".. det gör ont att se hur hon anstränger sig för att göra mig glad. Jag fick sätta mig ner och prata med henne. Berätta att jag är ledsen nu men att jag blir glad igen. Jag blir glad utan att hon tröstar mig. Som med meya, jag blev ju glad igen. Siri såg lättad ut. Som att hon trott det var hennes uppdrag.
Fina fina siri!

Denna blogg är INTE till för att tigga pengar eller sympati. Den är till för mig oxh såhär långt tror jag att mina läsare förstått det. Nu är ni relativt många som frågat efter den insamling som drivs i en av de grupper för oss änglamammor som finns på Facebook.
Därför delar jag nu med mig av insamlingen och ni som känner att ni vill bidra får göra det! Vill åter igen understryka att jag inte alls förväntar mig någonting och ni alla visar det stöd ni förmår och ni är ovärderliga på många sätt!


"Ännu en gång har en av våra medlemmar drabbats av det ofattbara, att behöva mista ännu ett barn. Filippa Bräutigam går nu igenom det värsta tänkbara igen, och vi får i en stund som denna, visa stöd och kärlek ?

Precis som alla andra gånger, startar vi en insamling, för att visa att vi finns här ?

Ingen ska känna att de inte kan va med och bidra, och summan är inte av betydelse, utan att alla ska känna att de kan hjälpa till ?

Jag har satt över min Swish till vårt konto som är knutet till gruppen. Swishen är 0707753933

Själar säger aldrig farväl-kontot är i Swedbank och har Clearingnummer 83683 Kontonummer 9331677618

Jag håller insamlingen öppen t.om nästa söndag ?"

I min upprördhet glömde jag i förra i laget infoga länken till artikeln i expressen!

http://www.expressen.se/halsoliv/abortgransen-kan-komma-att-sankas/
Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt regnbågsbarn

Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt egnbågsbarn.

Jag har låst in mig, inte lämnat sängen mer än de ångest fyllda resorna till de känslokalla läkarna.
Många är ni som visar er omtanke, många försöker sända mig lite styrka i skiten. Jag uppskattar det. Verkligen, men jag orkar inte prata i telefon nu, orkar inte svara på alla meddelanden på Facebook. Orkar inte ens ta på mig och ta mig ner för trappan, trots att svärmor är hör på besök.
Jag blev folkskygg förra gången också. Känner igen det så väl.
Men nu kan jag inte ens försöka.
Det är inte jag, jag är inte sån här, jag kan hålla ihop mig, jag kan låtsas orka även fats jag inte orkar.
Men inte nu. Jag undrar hur djup den här gropen är, för jag fortsätter att falla. Djupt djupt djupt. Känns som om jag är bortom all räddning. Tänkte försöka laga lite mat snart. Första gången jag äter mat sedan i måndags i så fall. Vi får väll se om jag grejar det men jag har ambitionen att göra det i alla fall.
Jag vet inte riktigt vart detta inlägget är påväg. Finns ingen struktur, ingen röd tråd. Ungefär så jag känner mig idag. Det är kaos i huvudet igen.
Att avsluta den sista kursen kan jag nog glömma. Jag är i samma sits nu som efter meya. En fördjupningsuppgift som ska lämnas in. Men att fixa det två gånger känns näst kntill omöjligt! Det är.omöjligt och jag blir så besviken på mig själv. Nu ska jag gå hemma igen. Eller gå hemma, jag går inte, jag drar täcket över huvudet och sörjer. Går inte upp ur sängen och gråter dagarna igenom. Hösten och vintern brukar vara tuff nog som det är för mig. Vill inte ens tänka mig hur våren kommer vara. Andra våren i rad med Tom barnvagn när solen börjar skina. Andra året på altanen utan liten, men nu med två i himlen! Jag lever i helvetet!

Det är så konstigt hur hjärnan fungerar. Med en gång börjar vi bägge två att nästintill maniskt planera för framtiden. Hur vi skall hinna spara ihop pengar, vart vi skall utföra behandlingarna och vilka kliniker som är bäst.

Det förutsätter ju att de hittar fel på bebisen som de sedan kan spåra till någon av oss eller till oss bägge. Men just nu är PGD det enda som ger oss framtidstro. Och därför mailar vi redan nu runt till olika kliniker som besatta.

Vi har redan fått en offert ifrån Aten. Närmare 70 000 exklusive resa. Bara att börja spara nu. Pengarna som skulle gått till att betala av privatlån får läggas på hög för att finansiera sjukskrivning oxh eventuella framtida fertilitets behandlingar.

Livet blir ännu en gång så surrealistiskt, så vansinnigt fel. Vi vill inte det här! Och ännu en gång så förundras jag över att siri finns här. Världens bästa siri!

Det kommer fattas lyckliga bilder denna gången. Det gör så ont. Vi kommer inte ha några glada bilder från denna graviditet. Den hann aldrig bli så lycklig, det var just påväg att vända. Efter halva graviditeten höll den på att bli på riktigt. Men så rycktes mattan undan under mina fötter. Som att någon väntade på just rätt tid för att göra som mest skada igen.
Jag antar mig själv för att inte ha älskat från början. Men hur skulle jag kunna? Och efter detta? Min förmåga att älska ett oförtjänt barn, vad händer med den nu? Knyta an.... Kommer jag någonsin behöva lära mig älska ett ofött barn igen..
Jag vet att saknaden är så enorm! Så fruktansvärt hjärtskärande! Men jag tror inte de kommer hitta något
. Litar inte på vården att tro de ska klara av att hitta felet. Men att där finns ett är det ingen som tvekar på.

Går sönder gång på gång