Fick ett sms.
Jag vill inte prata om det! Vill inte tänka på det! Frans blir frustrerad... Vill liksom planera för vad som komma skall! Jag stänger av, stänger ner, låser in mig i mig själv... ta det med någon annan, jag orkar inte. Samtidigt vet jag att tiden inte finns. Imorgon ska vi prata med läkaren. innan helgen ska bebisen vara ute. Annars är det försent.
I journalen kommer detta barn inte räknas. Kommer stå abort. Kommer inte vara ett av mina barn! Det gör ont! Det är visst mitt barn! Hade dom fått som dom ville från början hade vi fortfarande varit ovetande och då hade denna bebisen också varit ett barn. De fattar inte hur mycket det skadar rent psykologiskt. När dom räknar bort detta barn som var friskt vid rutinultraljudet. Men som är döende nu.

Men Frans vill planera. Inte jag. Vill inte prata om det. Helst får de bara söva ner mig och så är det över sen. Men inte.
Så då fick jag ett sms.
Blir stel i hela kroppen.
"Jag vill kremera och begrava bebisen"... DET VILL INTE JAG! JAG vill krama och pussa och amma och sjunga vaggvisa... jag vill sitta bredvid världens stoltaste storasyster i soffan när hon Pussar och kramar sitt syskon! Jag vill spola över och förbi! Jag vill inte prata om det! Jag vill inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...