Direktlänk till inlägg 10 december 2015

Triss i flickor

Av Filippa Bräutigam - 10 december 2015 14:22

Lika stark som glädjen var när jag fött Siri. Lika stark var sorgen när vi förlorade Meya! När beskedet i förra veckan kom, att vi skulle mista även Wilya så var det lika lamslående som att göra att meya inte klarat sig.
Men sen lugnade det sig. Paniken gick över i någon slags acceptans snabbare än vad jag hade förväntat mig och när vi har fått se Wilya så har det inte kommit många tårar.
Jag känner mig så hemsk. Varför rör smärtan efter henne inte lika intensiv. Egentligen vet jag nog svaret. Det faktum att jag hela graviditeten nästan räknat med detta. Att jag inte har knutit an och tagit henne till mig på samma sätt som med hennes systrar. Jag har inte kunnat och inte vågat. Och nu känner jag mig så hemsk! Varför fylld jag inte av skrik och sorg när jag ser denna lilla lilla flicka ligga där i korgen helt livlös? Varför känns det inte lika hemskt som det gjorde när jag svalde tabletterna eller när jag fick beskedet.
Jag vet att jag älskar detta barn och jag tror inte det beror på att hin legat kortare i magen. Just nu hatar jag mig själv över tanken om mitt sätt att hantera situationen skulle göra att Wilya känner sig mindre älskad. Eller är det bara det faktum att jag gör detta för andra gången som gör det hela mer uthärdligt och mindre svårt att greppa?

Vad jag vet är att livet är så jävla orättvist!
Ingen av mina flickor förtjänade det här! Och jag vill ha dom tillbaka!

Allmänt

Dela

Sandra

10 december 2015 14:40

Mina första missfall var värst. Det som var längst gånget var mitt sjätte och jag grät ingenting. Dels för att jag lärt mig att sörja på ett annat sätt men precis som du skriver också gått i graviditeten utan några som helst förväntningar. Bara helt blank/neutral. Så jag tycker inte att din reaktion är konstig alls... och det betyder inte att du tycker mindre om henne. Du har bara lärt dig att hantera det annorlunda <3

http://sandradf.tumblr.com

Helena Larsdotter

10 december 2015 16:46

Älskade Filippa! Förstår att Du funderar över och hanterar sorgen på ett annat sätt denna gång. Tror inte att Du älskar denna lilla Wilya mindre.Du har säkert rätt i Dina tankar. Kanske är detockså ett sätt att överleva. Att orka finnas för Dej själv, Frans och Siri.
Hata inte Dej själv. Du gör det så bra hela tiden. All kärlek till Dej älskade vännen <3

Kajsa

10 december 2015 19:45

Åh, om du kan så försök att sluta känna så inför dig själv. Så klart har du inte kunnat känna lika intensivt den här gången. Din kropp har förmodligen skyddat dig genom att dämpa känslorna, så att du ska överleva den här tragedin. Men tro mig, jag som inte känner dig alls kan ändå med alls säkerhet säga att jag kan läsa dina kärlek till alla dina döttrar i vartenda ord. Det finns där mellan raderna hela tiden. Hon känner sig älskad, det är jag säker på. Efterlängtad, älskad, sörjd och saknad.

Filippa Bräutigam

10 december 2015 19:59

Tack snälla du

Maja

10 december 2015 23:23

Så fina flickor ❤️

Eva

10 december 2015 23:30

klart att du älskar henne lika mycket och det känner hon. Din kärlek till era flickor lyser genom allt, var så säker.

josefin

11 december 2015 22:08

Filippa, jag känner dig inte heller, men oj vad kärleken till din familj och dina döttrar syns och finns! Trebarns-mamma, det är stort. Stort som sorgen ni måste hantera. Så fin bild med alla era barn samlade. Jag önskar er en enkel väg framåt. En annan sytok

sandra lind johansson

13 december 2015 13:12

vilka vackra flickor! du är så hård mot dig själv, du är ju jättebra! en underbar mamma och en fantastisk kvinna! du är så kärleksfull och du älskar alla dina barn! ibland så låser sig hjärnan och hjärtat så att man ska orka med allt det traumatiska man är med om. jag hoppas att ni aldrig behöver gå igenom detta igen. jag skickar styrka och kraft till dig. många kramar!

Nya adressen

Kommentarer (1)

Av Filippa Bräutigam - 10 januari 2016 17:33

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Byter portal

Kommentarer (1)

Av Filippa Bräutigam - 10 januari 2016 16:24

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Hela familjen

Kommentarer (0)

Av Filippa Bräutigam - 10 januari 2016 15:14

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Brev

Kommentarer (0)

Av Filippa Bräutigam - 10 januari 2016 15:02

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Bloggstatistik

Kommentarer (15)

Av Filippa Bräutigam - 10 januari 2016 12:49

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...

Visa fler inlägg