Det känns som att allt passerar revy framför ögonen. Som att det är minnena sommkommer tillbaka. Men så är det inte. För vi måste gå igenom detta en gång till och det är helt sjukt! Jag måste ännu en gång sitta ner och diskutera hur jag vill att mitt barn tas om hand efter sin död. Om vi inte kremerar henne så kastas hon som medicinsk avfall och bränns ihop med moderkakor och annat anatomiskt avfall. Nej tack!

Jag fattat inte, jag kan inte i min värld få in att även Wilya är död. Det som var en såndär löjlig rädsla, något som var en omöjlighet skulle inträffa igen men som man ändå var så lamslående rädd för... det har hänt. Oxh hon såg så frisk ut. Inga felställda ben, inga korta armar, helt normala ansiktsdrag, så fina och man kunde se att det skulle bli ännu en kopia av Frans. Barnmorskan höll med, lite stora händer kanske, efter att tittat på både henne och meya, dom har nog lite stora händer bägge två sa hon. Det var allt!
Hur mycket av Meyas däfysiska defekter kom egentligen I slutet av graviditeten? Att armarna var korta och benen olika långa skulle ju eventuellt kunnat ske senare men är det realistiskt att tro att de skulle drabbats av samma sak när Wilya inte över huvudtaget uppvisar någonting i närheten av det Meya gjorde...

Nu ska vi träffa kurator och sjukhuskyrkan. Vi har haft samma kurator i 9 månader nu. En lång tid och jag hade byggt upp ett sånt förtroende för henne. Men det känns som helt borta nu. Hon kom och träffade oss på bb innan Wilya var född. Hon som pratat om bebisen under hela graviditeten, hon började prata om ett foster och jag mår illa! Hur kan en bebis bli ett foster bara för att den ska dö? Jag må vara känslig men det känns som att förtroendet är som bortspolat och jag vet inte om drt kommer gå att bygga upp igen... i vården är hon ett foster, i journalen har jag gått igenom två förlossningar. I journalen är hon ännu ett av mina missfall, en sen abort... jag vill spotta I deras jävla journaler! Hon är mitt fina fina barn! En kopia av sin pappa. Hon skulle bli stark och frisk och få vara här hos oss! Jag mår illa bara jag tänker på vården just nu. Vill inte vara på sjukhuset igen, men jag har knappast något val!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...