Jenny

5 maj 2015 13:32

Så fint gjort att ni skaffade er små minnen. Sorgen efter sitt barn är omänsklig att behöva bära oavsett ålder på barnet. Sänder en styrkekram <3
www.mittofrivilligaliv.se

Maria

5 maj 2015 15:50

Så underbart att ta med Meya hem och skapa fina minnen.. och så fint skrivet. . <3 våra små älskade. . <3 en dag möts vi igen..

eleni

5 maj 2015 21:26

underbart att läsa all kärlek som lyser igenom varje inlägg du skriver. Du är en kanonmamma!!!! Men får man fråga vad som hände med meya? :(

Filippa Bräutigam

5 maj 2015 21:27

Det finns nedskrivet i ett blogginlägg. Meya föddes med ett kromosomfel

Jenny

5 maj 2015 22:58

Min brorsdotter dog i magen strax innan förlossning för ett antal år sedan och jag minns hur djupt vi alla föll. Kunde sånt här ens hända? Man hade aldrig hört talas om det. Jag var ung, pank och hade många mil hem och kunde inte (och vågade nog inte heller) åka hem till begravningen. Självklart ångrar jag mig, framförallt när jag läste ditt inlägg om din mans familj. Min bror hade så klart massor av familj på plats men jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på att jag inte var där den dagen. Det har nog aldrig riktigt accepterats av min bror och hans fru heller...

Min dotter har iaf fått sin kusins namn i andranamn för att vi aldrig ska glömma. Om någon släktforskar om 300 år så kommer de se namnet och kunna förstå varför det finns där. För att Hon fanns och var så efterlängtad.

Mycket kärlek till dig och din familj, hon var otroligt vacker er Meya! <3

Sara S

11 maj 2015 20:00

vad fint att ni fick vara hemma alla fyra och det ni gjorde ihop. Fantastiskt att man får den friheten att kunna gå efter sin magkänsla och att ni gjorde det. Jag har inte varit med om det ni fått genomgå men jag vet hur sorg känns och kan bara tänka mig hur stor och tung er måste vara.
Du skriver att du förlorade en del när din dotter dog men jag tänker att du samtidigt växt som människa när du fick er vackra lilla dotter som finns med dig i ditt hjärta resten av livet. Så svårt det är att älska så otroligt mycket ibland.

Saea

27 maj 2015 10:41

Sorgligaste som finns är att mista sig barn förlorade mit i v 19 och den dagen försvann den bit av mot hjärta ett tomrum som aldrig kan fyllas o bli helt för hem saknas så!!! Den platsen tillhör hem!!! Jag klarade aldrig av att få veta könet för då hade jag gåt under ännu mera! Kämpade med posttraumatiskt stress o depression i 10 år var 19 jag då det hände. Jag går till minneslunden och sätter ett ljus för min ängel! Så älskad och så saknad! . jag ser på era bilder och läser det du skrivit så fint avslut ni ändå torde så fina bilder så fina minnen ni valde att skapa. Ser hur lik hon är av både sin mor och far. Önskar er allt gott i framtiden. Och det blir bättre! Sorgen och saknaden försvinner aldrig som du skrev ett hål finns i era hjärtan men en dag kommer ni att kunna le o skratta igen.