Jag vet inte vad jag ska säga.... jag vet inte varför jag känner som jag känner. Eller jo det gör jag. Jag förlorar mitt andra barn på 9 månader. Att tänka rationellt då kanske inte är vad som förväntas. Jag sörjer enormt. Sörjer att jag inte kan försöka bli gravid igen innan vi vet vad som varit fel men våra bebisar. Jag lir så lätt gravid, men nu kommer vi behöva vänta i månader på obduktionssvar och genetiska undersökningar. Jag sörjer att jag inte sörjer DET barnet som ligger i magen och sparkar, jag sörjer att det inte blir något barn alls. Jag känner mig känslokall. Allt annat än jag brukar vara. Jag sörjer att jag inte får putta barnvagn i vår heller. Sörjer att siri inte får VARA storasyster. Sörjer att jag Vet att alla de månader som går efter graviditeten som jag kunnat bli gravid men inte vågat. Inte vågat eftersom vi inte kan få svar på vad som gått snett. Och tänk om det blir samma sak igen. Vi vet inte när meya fick problem med fostervattnet. Men vi vet att det vsr efter ett rutinultraljudet där allt såg bra ut. Samma ultraljud som såg bra ut för tre veckor sen..men idag så vsr allt galet. Jag fixar inte att gå såhär länge igen och jag fixar inte en graviditet om jag inte vet att barnet är friskt med en gång.
Jag sörjer t jag nu får förlita mig på provrör och hormonbehandlingar för att våga igen..jag sörjer att jag vet att 2016 inte heller blir vårt år.
Jag har lyckats hålla distansen till magen, just börjat få lite moderskänslor, men jag sörjer inte det barn som ligger där nu. Och jag mår illa på mig själv. I 21 veckor har det legat där inuti mig. Hade det varit frisk hade det kunnat överleva en förlossning om en vecka. Det är helt sjukt när jag ens tänker på det. Men bebisen är inte frisk och skulle aldrig klara det som det ser ut nu.
Jag mår illa över att behöva uppleva det här. Mår illa över att tvingas känna hur lite jag känner samtidigt som sorgen hugger som knivar! Några få hundra gram. Hur mycket kommer jag klara utan att bli sjuk, jag är så rädd att bli sjuk. Att inte kunna ta hand om det uppenbara mirakel som sitter i soffan och kollar på årets första julkalendetavsnitt. Tänk om hon blir vårt enda barn. Jag som ville ha 3 till i livet.
Får man det i provrör? Tre till.

 

Frida

1 december 2015 19:09

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Det är ofattbart att läsa det du skriver. Jag får inte in det i mitt huvud. Jag förstår inte vad det är som hänt. Det enda jag kan skriva är att jag tänker på er och önskar att livet var mindre orättvist. Må ni en dag få ett till friskt barn. Styrkekramar

http://ifridasliv.blogspot.com

 

Johanna

1 december 2015 19:32

Neeej! Finner inga ord. Fy vad orättvist. Massa styrkekramar till er! <3
Går själv igenom ett helvete just nu. Vår ängladotter föddes stilla med kejsarsnitt i april i år. Måste vänta ett år på att få bli gravid igen då livmodern kan brista och jag dö pga det. Har nu blivit gravid trots minipiller och måste genomgå en abort. Känns så fruktansvärt.
Men er situation är värre. Att få genomgå samma sak ännu en gång. Och samma år. :(

http://angelnihimlen.bloggplatsen.se

 

Linn

1 december 2015 20:06

Finner inga ord, så fruktansvärt.
Och du, nåt som jag fått lära mig på sista tiden ör att inga känslor är fel när man drabbas av en sån här livskris. Jag pendlar mellan allt från förbannad till känslokall till att lipa ögonen ur mig. Klandra inte dig själv mitt i allt detta <3

http://diamondscharm.blogg.se

 

Karin

1 december 2015 20:37

Är det 100% säkert? Finns det en chans? Kan inte ens tänka mig in i den sorg ni går igenom. Ta hand om Siri, låt henne var ljuset <3

http://forevermore.blogg.se

 

Hope

1 december 2015 22:11

Jag är SÅÅ ledsen för er skull!! Fy fan... Hoppas ni tar er igenom detta tillsammans och att ni kan njuta av lilla miraklet ni har.

 

Maritha

1 december 2015 22:36

Ååå vet inte ens vad jag ska skriva. Gör mig så ont att livet är så orättvist. Sänder styrka och kramar i denna svåra stund.💞💞💞 Kram

 

Alexandra

2 december 2015 05:17

Fina du.. så tråkigt att det blev såhär för er.. hoppas på bättre resultat i vidare undersökningar.. kram

 

Marle

2 december 2015 10:25

Jag är så ledsen för din skull, hoppas verkligen att det löser sig. Finns nog inga ord som kan vara tröst för dig just nu, men din fina dotter är ju ett mirakel och i alla fall en ljus punkt i allt detta. Ta hand om er. Styrkekramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggen flyttats till Www.nouw se/ettbarnihimlen Jag ska pilla lite med designen en annan dag men nu är den igång. Följ med mig dit :) ...

Jag är lite trött på att det är så svårt att få till en fnygg blogg på bloggplatsen och byter därför postat till en som heter nouw. Jag har fått tipset om denna portalen och i värsta fall får jag byta tillbaka igen. "Kod för att importera min bl...

Här är teckningen som siri ska skicka med lillasyster imorgon ...

Imorgon ska wilya bäddas ner. Siri har dikterat ihop ett brev åt henne. Stora salta tårar rann när jag skrev ner det hon ville säga mest till sin lillasyster. ...

Ligger och slösufar med datorn för första gången på evigheter. Gick in och kollade statistiken. Det är över 300 tappra läsare som går in på min blogg och läser om vårt elände varje dag. Många av er lämnar ett litet avtryck med en kommentar, ni är f...