I min upprördhet glömde jag i förra i laget infoga länken till artikeln i expressen!

http://www.expressen.se/halsoliv/abortgransen-kan-komma-att-sankas/
Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt regnbågsbarn

Ett inlägg på Facebook!

I expressen skriver dom att abort lagen skall ändras! Det var fan på tiden! Fatta att barn kan överleva från vecka 21-22.

Inte ordagrant men ungefär så!

Jag har alltid varit av uppfattningen att man skall vara jävligt passiv när man pratar om Sveriges abort lag och att strama åt den. Har varit av uppfattningen att varje kvinna äger sin egen kropp och rätten till att bestämma över den. Tidigare kunde sen abort utföras ända till vecka 24. Idag är gränsen 22. En gräns som vi precis ligger och väger på just nu!

Kanske får de som skrivit och tänkt såhär om Sveriges abortlag en ny uppfattning nu..jag hoppas det.

I vecka 18 var vår bebis vad de påstod fullt frisk! Helt frisk,.en liten sprattlande livlig liten bebis som skulle födas i mitten av april.

Tre veckor senare efter ett ultraljud som inte ens skulle bli av utbryter något slags tyst kaos. Magnetröntgen och extra undersökningar, för nu var allt så jävla bråttom för att ett avbrytande skulle kunna godkännas.

Hur i helvete kan kvinnor sitta och anse sig ha rätten att dömma mig för att jag tvingas, ja jag TVINGAS, utföra en abort av ett barn som vi längtat efter så och som har noll procents chans att överleva utan min blodförsärjning som syresättning den.
Jag blir så arg att jag gråter. Hade dessa nya "åtstramningar" som expressen talar om varit verkställda så skulle jag tvingas vara mitt barn mest troligt en fullgången gravoditet men veta att när det väl drar igång så kan vi boka tid för ännu en begravning!

Jag lovar er att ingen kvinna utför en abort i vecka 22 av nöje, ingen är oberörd och ingen hade gjort det om alternativet var värdigt.

Efter vecka 18 måste man ansöka om abort. Då måste man ha särskilda skäl. Ä då sitter kvinnor, med ett två tre fullt friska barn och påstår att det är skandal att man får aborteras barn från samma vecka som de faktiskt kunnat överleva. Ja det kan låta märkligt. Men de barn som det handlar om hade inte kunnat överleva den veckan, vissa inte alls. Som mitt till exempel!

Skäms! Skäms så jävla mycket!

Jag får vänta ännu ett tag på mitt egnbågsbarn.

Jag har låst in mig, inte lämnat sängen mer än de ångest fyllda resorna till de känslokalla läkarna.
Många är ni som visar er omtanke, många försöker sända mig lite styrka i skiten. Jag uppskattar det. Verkligen, men jag orkar inte prata i telefon nu, orkar inte svara på alla meddelanden på Facebook. Orkar inte ens ta på mig och ta mig ner för trappan, trots att svärmor är hör på besök.
Jag blev folkskygg förra gången också. Känner igen det så väl.
Men nu kan jag inte ens försöka.
Det är inte jag, jag är inte sån här, jag kan hålla ihop mig, jag kan låtsas orka även fats jag inte orkar.
Men inte nu. Jag undrar hur djup den här gropen är, för jag fortsätter att falla. Djupt djupt djupt. Känns som om jag är bortom all räddning. Tänkte försöka laga lite mat snart. Första gången jag äter mat sedan i måndags i så fall. Vi får väll se om jag grejar det men jag har ambitionen att göra det i alla fall.
Jag vet inte riktigt vart detta inlägget är påväg. Finns ingen struktur, ingen röd tråd. Ungefär så jag känner mig idag. Det är kaos i huvudet igen.
Att avsluta den sista kursen kan jag nog glömma. Jag är i samma sits nu som efter meya. En fördjupningsuppgift som ska lämnas in. Men att fixa det två gånger känns näst kntill omöjligt! Det är.omöjligt och jag blir så besviken på mig själv. Nu ska jag gå hemma igen. Eller gå hemma, jag går inte, jag drar täcket över huvudet och sörjer. Går inte upp ur sängen och gråter dagarna igenom. Hösten och vintern brukar vara tuff nog som det är för mig. Vill inte ens tänka mig hur våren kommer vara. Andra våren i rad med Tom barnvagn när solen börjar skina. Andra året på altanen utan liten, men nu med två i himlen! Jag lever i helvetet!

Det är så konstigt hur hjärnan fungerar. Med en gång börjar vi bägge två att nästintill maniskt planera för framtiden. Hur vi skall hinna spara ihop pengar, vart vi skall utföra behandlingarna och vilka kliniker som är bäst.

Det förutsätter ju att de hittar fel på bebisen som de sedan kan spåra till någon av oss eller till oss bägge. Men just nu är PGD det enda som ger oss framtidstro. Och därför mailar vi redan nu runt till olika kliniker som besatta.

Vi har redan fått en offert ifrån Aten. Närmare 70 000 exklusive resa. Bara att börja spara nu. Pengarna som skulle gått till att betala av privatlån får läggas på hög för att finansiera sjukskrivning oxh eventuella framtida fertilitets behandlingar.

Livet blir ännu en gång så surrealistiskt, så vansinnigt fel. Vi vill inte det här! Och ännu en gång så förundras jag över att siri finns här. Världens bästa siri!

Det kommer fattas lyckliga bilder denna gången. Det gör så ont. Vi kommer inte ha några glada bilder från denna graviditet. Den hann aldrig bli så lycklig, det var just påväg att vända. Efter halva graviditeten höll den på att bli på riktigt. Men så rycktes mattan undan under mina fötter. Som att någon väntade på just rätt tid för att göra som mest skada igen.
Jag antar mig själv för att inte ha älskat från början. Men hur skulle jag kunna? Och efter detta? Min förmåga att älska ett oförtjänt barn, vad händer med den nu? Knyta an.... Kommer jag någonsin behöva lära mig älska ett ofött barn igen..
Jag vet att saknaden är så enorm! Så fruktansvärt hjärtskärande! Men jag tror inte de kommer hitta något
. Litar inte på vården att tro de ska klara av att hitta felet. Men att där finns ett är det ingen som tvekar på.

Går sönder gång på gång

Jag började hitta tillbaka till den personen igen. Men är rädd att ha förlorat henne från alltid.

Vad jag vet är att vi har vänner nära som betyder så mycket... bara rädd hur jag ska hantera vpr vänskap när de i slutet avdecember får sitt barn.. och jag just har fått föda mitt tredje, mitt andra barn som föds livlöst i år! Måtte 2016 bli ett bättre år! Jag bara önskar mig ett nytt år nu!

Mitt i allt elände så finns det så många fina människor. I en facebookgrupp för sömnadstokiga har jag delat min resa från dödsbesked till missfall till graviditet. De har alltid fått veta lite innan er och de har alltid varit otroliga. Stöttande och det stödet har varit ovärderligt. Samma ska i grupperna för olyckssystrar. Många grupper finns det för oss drabbade och i ett par av dom startades det idag en insamling för oss. Oss som drabbas igen. En liten symbol är ratt de finns där för oss, ett stöd man inte fick första gången som Jenny skriver när hon startar insamlingen.
Därifrån har insamlingen spridits till andra gravid grupper som jag varit aktiv i innan beskedet i tisdags.
Det räcker inte summan i sig som gör skillnaden. Men att folk engagerar sig på detta sätt för att göra något aktivt det berör så djupt ?
Jag önskar så innerligt att ni alla förstår vad värdefulla ni varit i hela processen och kommer vara framöver!
Det vi måste genomgå nu tar död på mig! Ändå vet jag att jag om ett halvår kommer att vara vid liv. Saknaden efter ett barn kommer fortfarande vara enorm. Kanske vet vi då vad som dödat våra fina barn.
De små sparkarna jag får där innefrån bränner hål i mig.
Lilla barn vad jag önskar att jag kunde skydda dig. Din mamma men så hjälplös inför vad som komma skall

Moderkakan moderkakan moderkakan..... det har rakat upp sig! Jag som förstått vad som hände. Varför den i kaoset av misstag slängdes. Som försökt tänka att citera alla är människor!
Nej! Det får inte gå till så! På grund av sjukvården sitter jag nu här igen.. knappt 8 månader senare! Med ett liv i magen som inte ska få leva! Jag skulle kunna önska livet ur den som slängde min moderkaka just nu! Jag är påväg ätt ut för ett stup..jag känner det, dom känslorna jag har just nu går inte att jämföra med något jag upplevt innan!

Ilskan! Sorgen! Smärtan! Den önskar man inte sin värsta fiende säger dom... men idag gör jag det! Jag önskar att varje iskall läkare jag mött de senaste dagarna fick lov att uppleva det här! Så hemsk är jag! Så hemsk!

Jag är helt förlorad i detta och den moderkakan hade kunnat räddas. Mig från det här. Inte rädda mig från abort. För detta barnet hade varit lika sjukt. Men rädda mig från denna sorts abort. Dom kallar det missfall! Det som inte ens upptäckts om det inte av en slump blev en extra kontroll av hjärtat! Dom kallar det ett missfall, meya var inget missfall för där gjorde vi inga fler ultraljud. Denna bebisen skulle kunna leva lika länge. Och hade det inte varit för att bebisen ligger så tokigt så hade man inte gjort något mer iäultraljud förens vecka 24! Då hade det inte längre varit ett missfall....
Min signatur på ett papper "det betyder ju ingenting"...
Jag dör! Gång på gång känner jag hur jag bryter ihop efter varje mening de uttalar. Jag hatar dom! Hatar alla äckliga läkare som lutar sig mot data.
Jag är en individ inte någon jävla statistik i en studie. "Men statistiken grundar sig på individer" är du på riktigt seriös? Och därför så innebär det att alla reagerar likadant? Att alla upplever detta på samma vis?!
Det ska tydligen vara bra att det tar många dagar att avbryta för då "hinner man förstå va som händer"... hinner förstå? Jag förstod i tisdags efter en ynka sekund vad som hände! Tack men du kan köra upp dina jävla studier där solen aldrig skiner! Jag är inte sån här! Har aldrig varit! Jag tycker knte illa om människor på grund av min egen olycka! Men nu gör jag det! Jag tycker illa om alla som säger att jag klarar detta när jag vet att det inte är sant. De som påstår att de vet mitt bästa, när sanningen är någon helt annan! De vet inte mitt bästa! De gör mig mer och mer illa för varje ord de uttalar! Jag HATAR dom!