Det lugn som så många beskrivit för mig, det som ska infinna sig efter begravningen.... Jag känner det inte!

Min fina fina Meya! Sorgen kastar sig över mig stötvis! Så intensiv! Det är som att få beskedet om och om igen!

Jag vill inte ha beskedet om och om igen! Jag vet redan! Meya jag vet redan att vi aldrig får hålla din lilla mjuka kropp i famnen igen. Jag vet att jag aldrig kommer att få se dina ögon... Jag önskar så att jag kunde fått se dina ögon innan du slöt dom för alltid!

Det lilla fina spöket.
Dom han sträcker armarna i luften och ler ett brett leende!

Han har kommit att få en helt ny innebörd här hemma. Meya begravs med en labanbody som Siri såg Ut bland de nyinköpta kläderna som var med till förlossningen. Siri ville att Meya skulle begravas i den. Meya har ju även en filt med det glada lilla spöket. Snart kommer ännu en anledning till varför allt med Laban skänker mig lite glädje.

I några dagar nu så har paketen i lådan varit många. Jag la ut en förfrågan i en lokal köp och säljgrupp på Facebook. Jag la ut en bild på bodyn Meya bar och frågade om någon hade en sådan dunkudde tänka sig sälja. Snart fylldes brevlådan med små fina paket.

Alla dessa främlingar som börjat skicka alla små plagg de äger med Laban, för att hedra Meya och för att de vill hjälpa mig i min sorg, mig som de inte ens känner. Jag blir varm inombords.

När det blir ett litet syskon så kommer denna kunna bära kläderna, och påminna oss om vår djupa djupa kärlek till Meya! ?

Jag blir berörd av medmänskligheten.

Nu är det gjort, Meya är begravd.
Obeskrivligt, plågsamt så ända in i märgen.
Ceremonin var fin, solisten sjöng tears in heaven.

Hon kommer få det fint vår Meya, hon kommer tas om hand av alla andra änglabarn som redan är där uppe i himlen. Dom kommer visa henne alla sina finaste lekplatser, alla barn till mina nyfunna vänner som redan begravt sina änglar! Det gör så ont i mig att vi är så många som aldrig får se våra små grimasera till första smakportionen, krypa på sitt alldeles egna vis, ta sina första steg.

Jag säger det igen, alla bidrag är så ovärderliga! Skänk en slant till spädbarnsfonden, nästa gång kan det var din vän, din syster, du. Stödet de ger drabbade och forskningen de bedriver! Den är så viktig!

Vi hade en liten ceremoni med våra närmsta, de viktigaste. Det var skönt!

Det kändes jobbigt att jag inte klarade av att sjunga, tårarna var för många idag. Hade dom varit alla dagar men jag önskar att jag kunnat sjunga för meya. Som jag gjort om det vore hennes dop, födelsedag, eller om hon hade svårt att sova.

Jag har inte orkat förbereda för begravningen, inte orkar tänka på det, gjort allt för att låta bli att tänka. Hade Meya levt hade jag bakat kakor och tårtor i veckor. Nu köpte vi fika på affären. Jag känner mig orättvis, vill ju förbereda för Meya som jag gör för Siri. Men jag har inte varit kapabel.

Prästen sa det så fint "Meya var en liten människa, men lämnar ett stort tomrum, hon var så efterlängtad" .
Det var hon verkligen! SÅ efterlängtad, så älskad och så saknad!

Eller egentligen imorgon då jag skriver det här i förväg. 

Det känns så skit det här! Min vackra prinsessa, min lilla skatt, mitt barn! 

Vill inte ha dig i botten av en mörk kall grop, vill inte du skall bli bLöt när det regnar, att det ska vara mörkt omkring dig, vill inte att det ska vara sista gången jag får klappa på din lena kind, pilla dig i ditt silkeslena hår och pussa dig i pannan. 

Det var länge sen nu som jag höll dig för sista gången... Jag minns hur ont det kändes att konstatera att det inte gick mer, den smärtan blir Inte lättare. Jag som burit din så länge inom mig, som jag bara längtade efter att få ha dig i min famn. I månader bar jag och trodde att jag skulle få bära dig så många fler. Vad fel jag kan ha!

Sånt händer andra, inte mig..... Men vet ni, det hände mig. Idag ska vi sänka ner kistan i jorden, i kistan ligger det vackraste jag har men hon stals ifrån mig och gavs aldrig tillbaka. 

Jag vet inte vad begravningen kommer resultera i, vet inte hur det kommer kännas eller bli sen. Jag vet bara att jag inte vill! Vill aldrig i mitt liv ha henne där men jag har inget val! 

Paniken!!

Jag har känt hur den smugit omkring mig hel dagen. Hur den sneglat på mig runt varje hörn och kommit närmre och närmre. Nu är det som att den kastat sig över mig. Den sitter över bröstet, får inte luft, kan inte andas! 

Klockan blir mer och mer och snart måste jag gå och lägga mig, men jag vill inte det.

Vill inte att det ska bli en ny dag!

Ett nytt datum som kommer bränna hål i mig varje år. Meyas begravningsdag. Fy fan!

Det är så fel och hela min kropp skriker bara nej! Det känns åter igenom som att jag kansk aldrig vaknar imorgon, som att sorgen ska ta kol på mig. Men jag vet ju att det inte är så, vet att jag kommer måsta vakna imorgon med, kommer behöva gå igenom den dagen också...

Fina fina Meya, jag vill inte släppa taget m dig här, vill aldrig låta dig gå, jag är ie redo, kommer aldrig bli redo.  

Du skulle vara här hos oss, alltid!

Älskar dig så otroligt mycket min fina änglaflicka!

Det var ju så många sidor man registrerade medlemskap på under graviditeten...

Jag tar bort mig från någon sida varje dag, så kommer mailen och det gör ONT och jag blir arg och ledsen!

Fan i helvete att inte Meya är här!
Ännu värre blir det av att mensen kom idag! Alldeles för tidigt, som ett hån... Jag ska inte tro att kroppen jobbar med mig den här gången. Hur rädd jag än må vara så längtar jag så fruktansvärt intensivt efter att ha en liten här! En liten som är varm och mjuk och griper om mitt finger.
Jävla skit mens, jävla skitkropp!

Det är ett par veckor sedan nu som vi stoppade om vår lilla Meya! 

Det var så fint att få göra det! 

Dagen som jag hade fasat för så länge blev så fin och så rogivande. Vi hade tagit allt i vår takt. Även om den enligt riktlinjerna var för långsamt så stressade vi inte fram något och det känns så bra! 

När det väl var dags att bädda ner Meya i hennes lilla vita kista så visst gjorde det vansinnigt ont, den smärtan önskar jag ingen. Men den var inte sådär sylvass mer lugn och molande. 

Vi hade funderat så noga på vad Meya skulle få med sig. Siri satt hela eftermiddagen dagen innan och ritade solar. Hon ville att Meya skulle ha en sol på huvudet,  en sol på magen och en på fötterna "så skiner alltid solen på Meya". Åh hon är så fin vår Siri. 

Vi hade framkallat bilder och la med en glad bild på hela familjen. En glad och förväntandfull bild från gravidfotograferingen som vi gjorde med min faster lördagen innan hon föddes! Jag är så obeskrivligt glad att den blev av just då! Vi har så fina lyckliga bilder från den!  Siri ville också skicka med en bild där hon pussar och kramar Meya, det fick hon såklart! 

Dessutom hade Siri pärlat ett halsband och vi hade köpt halsbandet på bilden. Meya har ena delen och jag har andra, så bär jag henne alltid med mig och hon har mig alltid nära. Hon har sin lilla kaninsnutte som Siri sett ut innan hon kom och en liten igelkott  som hon fått av farmor. 

Siri valde meyas kläder, hon har på sig en labanbody, och har en mjuk handduk med Laban på som vi stoppade om henne med. Handduken fick vi till Siri när hon var liten. Och givetvis så rockar hon sockor! 💗

Jag fixk äntligen ro om min lilla tjej precis som jag hade gjort om hon levde, jag fick stoppa om henne och se till att hon fick det så mysigt det bara gick! 

Nu ligger hon fint vår Meya!